Aftonbladet – 12 augusti 1857, sida 2

Han intelar mig ingenting, mamma lill Men, bästa Aurora, började friherrinnan, allvarligare än förut, jag är din mor och förstår bättre än pappa, som aldrig varit annat än ekonom och tänkt på affärer, hvad som går an och icke går an för en flicka.s Nå, hvad går då inte an, mamma ? Jo, det är att bli en läsvurm, det är att studera kemi eller hvad det heter; man kan ju rent af spränga sig i luften med dylikt. Min kammarjungfru bostade ju halfva dagen, derföre att hon en gång kommit in i det der kokrummet, bm, hostade ju alldeles förtvifladt; du bade haft henne till att hjelpa dig att lukta på något. Jasån, skrattade Aurora, det var bernstenssyra, lilla mamma; men der blef en rest qQvar. Ja, det skulle det väl blix Nej, hade hon varit ren, så hade hon försvunnit från platinablecket. Kära Aurora, det der angår mig alldeles inte och passar icke att en flicka talar om . . . Bernstenssyra, hvad är det? Duger det till något? Bernstenssmycken nyttjas dessutom icke nu för tiden, och inte heller kan man få så stora stycken, som i toilettskrinet, hvilket står i klädkammaren i Stockholms slott. Men, bästa mamma, är det ändå ej roligt att veta hvad det är? Nej, det kan vara detsamma, fastän det rätt mycket roade mig, då en af min fars bokhållare, när jag var liten; gaf mig ett bernstenshjerta med en mygga uti, eller en myra, jag mins inte nu; men det kom bort. Dock, lilla Aurora, du får ej på detta sätt slösa bort tiden, fastän pappa är svag nog att följa din minsta vink och är smickrad af att höra en hop gamla, dumma professorer berömma dig... Sådana pedanter! Inte ville du gifta dig med en pedant? 5; Nej, jag vill alldeles icke. gifta mig, mamma; jag har ej tänkt dexpåx i