Aftonbladet – 10 augusti 1857, sida 2

tade axet genom en loup, som han: alltid bade med sig i fickan, och gräf.e upp rötterna med ein med ett litet spadblad försedda rörkäpp. Aurora såg nu hönomi sin stilla, vetenskapliga sysselsättning, alldeles för sig sjelf; ty det tycktes som han ej tänkt på att Aurora kunde se honom från : detta .fönster — också det :enda,.-csom vette åt det -hållet. Hans vackra, .reng profil var skönare än någonsin. Ett lugn, en frid, som blott en ädelande kan Ba i ett obevakadt ögonblick, hvilade öfver bela detta ansigte, som eljest strålade af snille och afspeglade evigt verksamma tankar. Aurora kundes ej bortvända blicken från den -stilla forskaren; som med ett sådant djupt intresse fästade sig vid ett grässtrå, fastän han vanligen under ett godmodigt, satiriskt leende betraktade Auroras. många variationer af kamelier coch kacteer, som Kan gaiska öppen? hjertigt benämde slekverkno. ! 20707 Fe Pang I small det på operationsbordet, och glasbitarne klingade mot marmorn, under det att den hvita, grumliga vätskan kokande stänkte ut åt rummet och på fönstret, : Min Gud, fällningen! ropade Aurora och störtade dit. Och jag, som-glömde att moderera värmen! Hela försöket är förfeladto, återtog hon med missnöje; det blir att börja på nytt, men jag skall lyckas. Thormann skrattar nu åt mig; men nästa gång så... Det är ändå bra förargligt. Hvad hade jag med hans grässtrån der borta att göra? -Jag kan också inte begripa, hvarföre han sätter sig precist bär utanför och funderar och... hindrar mig. Under denna monolog plockade Aurora upp glasbitarne och var som bäst i färd med att med en svamp utplåna spåren af den märkvärdiga fällningen, som tog.sig rasande illa ut på de stora, vackra franska glasrutorna, då Thormann inträdde.