Aftonbladet – 10 augusti 1857, sida 2

des af smakfullt. förfärdigade, skåp: med lådor ocH glasdörrar, inom: hvilka en mängd flaskor med glasproppar och etiketter samt ordnade i leder, som soldater; paraderade. Plötsligen stannade -bon vid det andra fönstret och kastade en blick utåt parken. Tbormann lofvade att komma i dag yttrade hon för sig sjelf. Thormann..-. ett besynnerligt förhållande... så liflig, så vänlig, så innerlig är han, och ändå smyger ej en stafvelse öfver bans läppar, som förråder att han älskar mig! Hans öga lyser af eld, då jag iörsöker att följa honom inom tankens verld. .. men hjertats . . bjertats . .: den är stängd; jag har sjelf smält dörren i lås och glömt nyckeln derinne..s Der kommer han, återtog hon lifligt. Hvad är det han bär? Aurora ansträngde sina ögon, ty Thormann var långt borta. Han bär ett litet barn, som gråter, fortfor hon; msäkert har det skadat sig.n Nu närmade sig Thormann med sin lilla börda. Det var trädgårdsmästarens lila femåriga flicka, som bade sett sin bror — just en bvildbatting, som trädgårdsmästaren brukade söga — klättra upp i träden efter fogelbo, och nu hade hon-också försökt, men illa misslyckats. och fällit. 7 Thormann hade . ock redan aftorkat de: stora, .vackra tårarna i barnets ögön och bar in deti trädgårdsmästarens bygning.: Aurora föll i djupa tankar — drömmar är rätta ordet. — Hon såg Thormann der med ett barn på armen; huru Han jollrade för att trösta det, huru lätt han bar det att det ej skulle känna smärta. Aurora blef stående vid fönstret, för att afvakta när Thormann åt.r skulle komma ut. Det dröjde ej länge; Men desto längre dröjde han sedan vid några grässtrån, som stucko upp midt i ängsvallen. Han undersökte gräset ganska noga, betrak