(Insändt.) Ett ord om ooh till ridderskapet och adeln. En ledamot af riddarhuset har i anledning af företeelser för dagen begärt rum i vårt blad för nedanstående insända artikel: Mer och mer framträda uti dagen frukterna af de bearbetningar, hvilka ryktet redan för flera veckor sedan förtäljde vara i gång, åsyftande att tillvägabringa en omkastning uti ridderskapet och adelns votum rörande jernvägsfrågan. Icke nog att en och annan namngifves, som sagt sig uti frågan hafva ändrat öfvertygelse, ännu flera hafva förklarat, att de anse sig skyldiga att ifrån votering afhålla sig. Lägges härtill den mängd af embetsmän, hvilka uppkommit till voteringen, enligt ryktet dertill föranledda genom kallelse, synas de bearbetningar som påpekats i sanning icke hafva varit fruktlösa. Man kan emellertid icke annat än förundra sig öfver den brist på eftertanka som legat till grund för desamma. Ty hvad är väl vid morgondagens votering hufvudfrågan? Icke den om ridderskapet och adelns åsigt uti jernvägsfrågan. Denna är redan fö tvenne månader sedan genom en ganska betydlig majoritet uttalad; och detta faktum låter icke genom några konstlade medel förändra sig. Frågan är äfven mindre om den slutliga utgången uti förstärkts statsutskottet; ty om borgareståndets val till deta utskoit, såsom antagas kan, utfaller uti enlighet med samma stånds förut uttalade åsigt, betyder för frågans slutliga afgörande ridderskapet och adelns val intet, enär det ordinarie statsutskottets majoritet i sådant fall kommer att fälla utslaget i strid med adelns mening. Hufvudfrågan gäller ridderskapet och adelns anseende såsom stånd, ett anseende, som endast kan stödja sig på sjelfständighet, parad med fosterlandskärlek och mognadt omdöme. Det är detta anseende och det derpå grundade inflytandet på denna och kommande riksdagars f:rhandlingar, som dessa bearbetningar gifva till spillo. Hvar och en, som med aldrig så ringa uppmärksamhet följt ärendenas gång, hvar och en, som lyssnat till den a1lmänna meningen inom landet, skall hafva funnit, att den hållning, på en gång lugn och frisinnad, sjelfständig och fosterländsk, ridderskapet och adeln under denna riksdag iakttagit, stält rikets första stånd högt uti denna mening, och att utan all fråga detta stånd, om det fortfarande bibehållersamma ställning, på en kommande riksdags förhandlingar skal! utöfva ett högt, ett vigtigt inflytande. Skall ridderskapet och adeln nedstiga ifrån denna, den enda detsamma värdiga ståndpunkt? Skall åt de partigängare, hvilkas röster på senare tider mer och mer måst förstummas, återgifvas ett önskadt tillfälle att nedsätta detta anseende, att genom falska förespeglingar fläcka ådelos heder, och hämma det inflytande som för adeln, för fosterlandets väl, är så vigtigt att bibehålla? Om äfven, oförklarligt nog, de, hvilka ledt nu påzåogna bearbetningar, förbisett dessa följder, förbisevt den splittring inom ståndet, som af deras seger blefve en följd, och hvilken splittring otvifvelaktigt komme att verka olycksbringande under fö jande riksdag, må dock hvarje ledamot af ridderskapet och adeln väl besinna, att anslagsfrågan här är en bisak, att hufvudfrågan, jag upprepar det, gäller ridderskspet och adelns sjelfständighet, heder och-anseende, gäller adelns förmåga att på fäderneslandets kommande avgelägeoheter utöfva ett välgörande inflytande! Valets utgång skall då icke blifva tvifvel underkastadt.