vore karl, så utmanade jag kamrern och sköt ihjäl honom. Jaså, du är således kär i Bettina, inföll Carlina satiriskt; du unnar inte farbror få en sådan skatt? Jo, det unnar jag honom. Vår gamla piga, amla Malena, sade, då hon fick höra nyheten: Det är lock etter gryta. Men se, de passa för väl ihop. Nu skola de bjelpas åt att fundera ut gemenheter och lyckas bättre än ban eller hon kunde göra ensam. Åh, det skall bli ett herrligt lif ! Tror du då verkligen,, sade Cecile mildt och lugnt; att två dylika menniskor icke skola: aldramest öfva sig uti att bedraga hvar-; andra, att förtrycka hvarandra? ... det tror. ag. q ÅR nej, de hålla nog i hop. Det tror icke jag. Dst är det dåligas förbannelse här i verlden att det står isolsradt, att icke två låga sinnen förmå samverka utan att svika hvarandra, och att således de egentligen plågas af hvarandras närhet... Det är helfvetet redan här., S Nåb, må vara, det fägnar migp,, sade Amy. I går hade Jag bref från Ernst, och nästa vår kommar han hem. Då skall jag presentera för tant och Carlina min älskling, miit ilesl af en man, sådan som han bör vara... Jaså, Carlina, du skrattar du, som läser om bjeltar, snillen och ädla män och talar om dem för flickorna också i skolan här. Tromans la flicka visste en hel hop om en herre, som hette Karl den Store; men, Carl:na, vi fi ej allsför mycket beundra de förnäma i historien, utan något betrakta dem, som Gud adlat i vår tid också., i Ja, prata du, Amy, så mycket åu vill,, gade Carlina skälmaktigt. Din kapten måtte vara hurudan han än vill, så är han ändå en sjökapten, det vill säga ... rån Jaså, du vill reta mig, Carlinan, sade Amy; nej. du, det lyckas icke. Du måste tycka om Ernst... en frisk själ, alldeles som en vind från norden, hvilken. med sin ande kommer de slappa, af solen och stiltjen brända )