Aftonbladet – 5 augusti 1857, sida 3

, Carlina lekte med den lilla bleka flickan, som alltid smålog då hon hörde sin lärarinhas vänliga stämma. Carlina, som hjelpte till i skolan, hade i synnerhet föstat sig vid detta barn, hvars.vekhet. i -lynnet och hvars goda hufvud: gjörde henne så älsklig, fastän hon par en bland de gngkfa Alltid starnade hon qvar längst; stackars barn, och tycktes först riktigt lefva upp i skolan, och OCarlina älåkade henne desto mera derför. Hön häde icke något riktigt hem att gå till, lilla Ada. odren hade dödt för flere år Sedan, och fadren.. vär .genom sin. befattning tvingad att Vara aflägsnad hela -dagarne från sitt barn; hån var nemligen köpman i den Nilla staden och måste, i ägnad af förste bokhållare, som han..ej förmådde hålla sig, dag ut och deg 3 sitta lutad öfver sin hufvudbok och räkna. ndast om söndsgarne, såg man en lång, mager och uttärd man, svartklädd. ifrån topp till , med en liten; äfvenledes svartklädd, flicka vid handen, långsamt prömeners ut genom stra tullen, och hela verlden visste att herr Berndtsson då gick till sin bustrus graf, omkring hvilken han låtit sätta ett galler af gjuätjern, Der, innanföre det låga ataketel, Var plats för-två, .men blott en grafkulle; hela staden visste hvad Berndtssoh menade med det. . Carlinås lilla favorit var just densamma lilla flickan, som alltid. på -lördagsqvällarne bad öm blommor från den goda tantens små blomrabatter i trädgården, och som alltid fick en stor qvast. Der bar hon bem, och så satte Bon den i vatten der bemma, och påföljande eftermiddag stodo. de på mammas graf och doftade vällukt och förnöjde ögat några få Jagar, och sedan vissnade de likzom mamma BJort: i j HA Den, moderlösa, var Carlina kärast af alla barnen, och med henne gjorde hon sig också det mesta besväret. (Forts.)