Aftonbladet – 5 augusti 1857, sida 2

ville ta ett sådant Jitet--missfoster; men så var hon icke skönare hon. Spetsig näsa, en mun, som såg ut som om han varit formad med en :-sprättknif, lång smal halg, platt lekamen; kantiga axlar, svart purrigt hår och små, små pga till ögon, åbj hon var faslig. Och så vigdes de. Folket fick se brudparet, det är babiänien, som gifter sig med aikattann, skreks det på gatan; Men mina herfaf, naturen här sind lekar, ! riktigt gäckerier åt all menskligouträkning, och de fingo en flickaj vacker. 6om en dag, med ett par ögon, som kunde smälta en diamant, och en mun, som det ej-lönade mödan för en. rosenknopp att täfla med. (Kyssand2 sig på fingrarna). Charmant! chårmant! Mina herrar! jag här sett mycket; tilboch med en mängd utmärkt sköna dansöser och aktriser, men hennes like har jag icke sett. Man bör ej förundrå sig att så väl gummår som gubben blefvo alldeles utöm sig åf fröjd för. det vackra barnet. Det beslöts i-det höga rådet, uppe is kyrktornet naturligtvis, uti hvilket råd väl stadens ugglor och kajor äfven yttrade sig, — det beslöts, sade jag, att fliekan skulle uppfostras: till! någonting högst förnämt — något, hvad vet jag? I fall .nu en prins for härigenom, och lilla Helena kunde tala franska, så kunde ju häpda att prinsen blef:flux kär och brydde :sig ej om politiken, utan tog tornväktarens dotter till-sin gemål och gaf tornväktaren halfva sitt rike, för se det har, enligt folksagorna, händt fasligt många gånger förut, eller om ingen. prins kom, så kunde en grefve eller baron komma och göra lilla Helena till en högvälborenhet. Nog af, de inpräntade i flickan allt ifrån barndomen två begrepp, att hon var vacker som en Guds engel, och dette var också sant det, och vidare att hon skulle gifta sig förnämt.