Aftonbladet – 5 augusti 1857, sida 2

Det är klart, att de gamle försakade allt och vunno ingenting annat, än att flickan ansåg sig som en varelse af bättre skrot och korn än föräldrarne; och hennes anspråk stego med hvarje år: Här — nu kommer en ny person på scenen — här var nömligenpå den tiden-en medelälders mån, som gaf. undervisning i musik och skapade orgelnister, belst han var examinerad vid musikaliska, äkademien--och en ganska instruerad; fastän, såsom de der musici vanligen äro em högst kuriöspatron. Jag mins icke bamnet, och dessutom fästade jag ingen uppmärksamhet vid. karlen, som eljest ver en varm beundrare af Haydm och Mozarty bans begge helgon. Nå väl, Hos Honom vär der en elef, som dock gedan blef student och en -mycket skicklig karl, fastän det gick rasande för honom; med ett ord — Herrarne hörde väl talas om mågister Jonsson. här ute. Ja bevars, honom kände jag, sade BM tenen, sjäg Var ålltid inne der då jag höll kyrkparad med kompaniet; åh ja, en rätt bildad. .och-hyg lig man; om jag inte misstager mig,.så var fru Anderson eller förra fru Frykner der i huset en gång jag var der ute; en beskedlig karl, tystlå en och höflig, Ja, just han. Den der ynglingen såg bra ut och blef kär i flickan och hon i honom; Han: var nitton och hon sjutton år. De lofvade hvarandra sin tro; sen något skulle han vara, en titel skulle han skänka sin hustru; så mycket högfärd var der hog tornväktarefis dotter, och hån beslöt att ta gråden ochgå in i konuagens kansli. Pojken öfvergaf musiken och -begaf si. till Upsala. Gud vet allena hvarpå han lefde, men lefde gjorde han, och arbetade öfver sina krafter; ban blöf också magister, men då han återkom hit-för att träffa Helena, var hon borta. Baronen och baronessan von Maurer bade nemligen,