Aftonbladet – 4 augusti 1857, sida 3

j2 SKTULRIGIVCTN, UVI SMTUSIGLVYCIE 10855 på DPLTUTCY ! mellan några deri inslagna stifter, på sådant sätt, att alltsammans kan under slipningen bibehålla orubbI lig ställning; för detta ändamål först! rkes stundom Iskrufklåfvens tyngd genön pålagda vigter, när så finnes nödigt. Vanvligen slipas två eller tre stenar på samma gång. Blifva de för mycket upphettade undör slipningen, så upptagas de och afky as, sannolikt till förekommande af tennlödningens smältning. Det fordras ganska stor erfarenhet för att kunna bedöma. burn Jänge. en sten behöfver ligga qvar i något visst. läge; så mycket mer; som man alltid räknar tt på förhand huru många karat den färI diga juvelen: kommer att våga, och Hon icke får I vägar mindre när slipningen blifvit fulländad. Utom I denna svårighet, som icke är liten, när en sten, stor som t knappnålsHofrod, stundom skall förses med 28 till 30 facetter, hår sliparen att kämpa med er anonån, nämligen, att så vidt som möjligt undandölja för ögat de fläckar, som finnas i mången annars utmärkt vacker sten; för cetta ändamål måste fscet terna. läggas så, att fläcken korsmer i någon af de spetsar, som facetterna bilda: Förf. såg: två till u:sgendet lika dyrbata briljanter af samme vigt, men af hvilka dör enå; til följd af en prick, som endast den mest övade kännareblick kunde uppiäcka, var värd 20 proc. mindre än den andra: I Costers sliperi bearbetas blo:t en del rå diamanter för hans egen räkning; de flesta tillhöra andra juveleråre, söm lemma stenafne åt sliparen; hvilken återlemnar dem slipade mot ett visst betingadt pris. Sliparen byrer sig blott ens. k. stol, d. v.-s. en slipbävk med slipbörd, och betalar till sliperiets. egare, i. hyra för stol och drifkraft, icke mindre än 8 gulden om dagen, beräknad vill 12 timmär (d. v. 8. 1 rdr sv. rmt i timman, eller brutto för 360 stolar 4320 rår rmt om dagen). Denna! ofantliga hyra afkortar högst betydligt sliparens förtjenst, som i trots af den dryga arbetslönen ofta blir ganska koapp. Sådant oaktadt förspörjes aldrig) någon oärlighet-bland sliparhe, hvilka så lätt skulle känna begå underslef med de dyrbara varor, söm anförtros dem. — Konstgjordt elfenben, till fotografler, fanering m. in, (Efter Le: Technologiste; Avril, 1857.) Sedan någon tid användes förutnämda ämne i stället för papper; det har nästan samma -egenskaper som elfenben -ochmottager en lika fir polityr; det kan för öfrigt fås i huru störa stycken som hölst. Det beredes af lim eller gelatinfolier, som gärfvas i ett bad af .svafvelsyrad eller ättiksyrad lerjord, hvarvid limrnet förenar sig kemiskt med lerjorden. Folierna qvarlemnas i badet, till dess de fått lagom tjocklek och täthet, och tills lerjorden hunnit genomtränga dem jemnt. De upptagas då, utspännas och torkas, sanit behandlas vidare och poleras på samma sätt som elfenben. Elfenben till formning fås medelst. lim af getoch fårben, äfvensom af hudbitär. Benen blekas genom blötning i en eblorkalkslösning 10:till 14 dägar, sarnt urläkning en eller annan dåg efteråt i rinnande! våtten; hvarefter de, så väl som hudaåffället, ofii sådant är tillhands, inläggas i passande kärl, för a ångkokas. När alltsammans smält till n enformig massa, förökas dennå, ännu het, med !,,:de! af dessi vigt alun, öch sammanröres dermed, hvarvid fraggan bortskummas tills massan visar fig klar och ren.; Medan massan ännu är ljum, tillblandas den färg man önskar gifva åt elfeöbehet, hvarefter blandningen gjutes i formarne och lemmas. att svalna och stelna. Det stelhade gjutgodset tages ur formen och lägges att törka på väframar, i skugga. När torkningen skett fullkomligt, garfvas gjutgodset 8 till 10 timmar i kallt alunvatten; af hälften alun) emot godsets vigt upptages, afsköljes och lägges på nytt till torkning på väframen: — Nysilfver, Af Toucas. (Efter Technologiste.) Man sammansmälter 4 vigter nickel, 5 koppar, 1 tenn, 1 bly, 1 zink, 1 jern och 1 antimon. Det är en gammal tro, att man vid allå rhetallblandningar bör smälta den hårdsmältare metallen först och sedan lägga till de lättsmältare, hvilka man föreställer sig annars. skola hinna oxideras fullständigt, innan de hårdsmältare hunnit smälta. I fall de till legering ämnade metallerna. verkligen kunna varaktigt sammansmältas, så ligger i denna föreställning ett misstag, beroende på en förmodan utan rön. Saken förhåller sig tvärtom. Smälter mån t; ex. tenn eller zink och deri insållar kopparfilspån, så sammänstnälta de begge metallerna genast och utan att behöfva kopparns smöälthetta; de amalgamera sig, alldeles som när guld smälter vid vanlig luftvärma i qvicksilfyer. — Vid här ifrågavarande tillfälle-kan man alltså inlägga metallerna i degeln, i ordniog efter deras lättsmälthet, och följaktligen först tenn och sedan bly, zink, antimon, koppar, jern och nickel. Deni degeln sammansmälta legeringen liknar nästan vanligt silfver till färgen och kan antaga polityr och glans som platina. Den är seg och: smidig och låter försilfra sig på alla bekanta sätt. Kommer smidning ej i fråga, så kan zinkmängden ökas, hvarigenom legeringen blir mera lättsmält. — En beslutsam man. En morgon 1834 inträffade vid Klosters krutbruk, att, då en af krutarbetarne öppnade dörren till eldrummet uti ett af torkhusen, befans rummet vara fyldt med rök, som tillkäanagaf en snart utbrytande vådeld. Maonen tillstänger genast dörren och bastar i fullt spång att underrätta krutmästaren om förhållandet. Denne var icke sen att undersöka och för bruksegaren tillkännagifva faran, hvarjemte han begärde hjelp till att söka förekomma olyckan. Att få hjelp till detta ärbete var ej så lätt, då torkrummet innehöll omkring 30 centner krut; som hvarje ögonblick hotade att flyga i luften; också tillkännagaf bruksegaren, att han önskade, att icke någon skulle vidare nalkas huset, samt föranstaltade om brandredskapoch vakt vid den angränsande vägen. Dermed var dock icke den modige krutmästaren belåten, utan skytidar ensam åstad med sitt vattenkärl på armen, öppnade det rökfylda krutrummet, och fick då omsider skönja att syllen och golfvet kolade; men hvar stod han? jo på eny— vulkan! — en till hälften genomkolad tvåtums planka, igenom hvars springor erfordrades blott en gnistas uppkomst, för att fullborda den under ångest afbidade krutastrofen. Nu gälde att våra försigtig vid vatteopåhbällningen ; också lyckades detta så pass, att en undersökning om buru, elden skulle släckas kunde företagas. .För detta ändamål erfordrades. att uti eldrammet sönderbryta muren, hvilket arbete; under saknad af äll tjenlig redskap; måste ske genom -stötning med vedträ. Onisider och eftör trenoe timmars häftig ststrängding var faran så till vida förbi, att krutbruksärbetarne vågade nalkas och boriföra krutet. — Uti en del af London skall man nu vidtaga: den åtgärden: att samtidigt tända: alla lyktor på gator-och torg; utan att någon endalykttändare skall beköfvas dertill. Detta skall ske genom elektricitet, som ledes genom en tråd, hvilken står i förbindelse med hvarje lykta. Det berättas, att sedan början af Maj månad d. å. London upplyses af öfver 300,000 gaåslågor, och att samtliga Iedringsrören hafva en längd af 200 svenska mil. Underhållet af lågorna erfordrar årligen, utom annat brännmaterial, 60 millioner centner stenkol. Insamling å Aftonbladskontoret för de nödlidande i-Svenska Lappmarken. ; nsport från Aftonbladet J4-445 rdr bko 4845: 51 ) ÖA ar rdr 46 8. Af en. okänd. 3; 46. Från Stora. Mellösa och Norrbyås 65 rdr. 8-4 rst. Insamling af:svenskar i Chicago i. Nordamerika 453:46 Insändt från hr Karström. i, Mariestad, eu i hans bokbandel inlemnadt