Aftonbladet – 4 augusti 1857, sida 2

det slut mel italienska. resann, hviskade han till mig, ty vi bade beslutat att gemensamt göra en resa till Italien, om icke den der kärlekefeberri hade änfallit: Jösefa, och slägs ten icke haft hand om penningetillgångarne för vår vän. Men, började kapten Gullgren, f—n vet ändå huru det bönger ihop med den der matrospojken; kommer han: igen, så... eller kanske han ligger på häfsens botten., Det skola vi-snart erfara af. vår postinspektor; (till en betjent) bed postinspektor Solfelt komma hit Hofmarskalken fortfor: Den der goasön kan jag nära nog säga hetrarde hvar han är och hvarifrån ban förskrifver 8g.n Hör på, berr postinspektor, skrifver fröken Amy von Rauch ofta bref? Ja tämligen öfit wWl ee fröken von Waldner på Stensö.n Jaså, nåla Waldners dotter, också; mina herrar, en emänoipsrad qvinnåyein Bischen vers liebt i en professor Thormann; åh er kostlig historia; derom en annan gång., Med herr hofmsrskalkens stora förmågan, yttrade bleka notarien, rynkande ansigtet, .så vore det högst intressant. Hvar sak för sig, mina herrar, hvar sak för sig. z or Nå, postinspektor, intet andra bröf in Jo-alltibland utländska bref Utländska? Jaså utländska, mina Herrar; då skall jag säga hvad mannen heter, Kapten Ernst Wilhelm Edler, inte så? Jo, huru kan herr hofmarskalken? . . .n Gröming,, ropade hofmarskalken; schamsPagne och vatten bit!... Jo mina herrar, nu är jag inne i mitt ämne, men det kostar på, det blir en lång berättelse . (Betjenten serverar.) Men vi uppskjuta tills om en stund; glöm er qvar mina herrar. Med dessa ord steg hofmarskalken upp och återvände tillde öfriga gästerna, som nu fått vitt kaffe och sin likör ofvanpi ootaftroppade inder mycken gamman och tacksägelse. (Fortas följer.)