Aftonbladet – 3 augusti 1857, sida 3

att förordningen icke just särdeles noga efterlefven. Sedan vi genomvandrat nålfabriken, hvars arbeten dock stå långt efter de engelska både i finhet och godhet, besökte vi en klädesfabrik, der det särdeles fägnade oss att höra de billiga priserna på allting. Ifall jag bara icke stöter mig med Norrköpings fabrikörer, vill jag för allmänheten i Sverge omtala, att den blir af dem grymt beskattad, tack vare den höga tullen, som så väl skyddar och omhögnar vår industri. Det-är ju bra hårdt att man skall i Stockholm behöfva betala 14 rdr för en aln kläde af sämre qvalitet, som man här köper för 7. rdr. Icke nog härmed. Al nen, den brabantska, som bär begagnas, är äfven längre än den svenska. Hvad måste icke då Norrköping förtjena på det tålmodiga och i tullväg konservativa svenska folket! Dess fabrikörer böra kunna uppresa . atoder,af guld åt den dyrkade prohibetismen. I fall jag icke fruktade att pröfv: mina läsarinnors tålamod, skulle jag äfven nämna något om en mängd andra fabriksetablisse:menter, som förtjena att omtalas. Jag föredrager derföre att föra dem till Jacobsgatan ;:och gå i kloster. Hu! utbrister härvid kan: ske en och annan ung landsmaninna, som ryser vid tanken på cellen, denna mördare af lifvets sprittande glädje, denna bur, der jungfrun ej får svärma för syndiga karlar här på jorden. -Vi träda in i klostret Zum armen Jesukinde. Systern portvakterskan skyndar att fråga klostrets Mutter, eller föreständer:ska, om det tillåtes oss att bese denna religiösa anstalt. Vi vänta några ögonblick i :ett mottagningsrum så länge. Hvad det ser fint och ordentligt ut derinne! Till venster sofver Jesusbarnet i en krubba, och på väggarne synas bilder af den belige Alexis och en mängd fromma biskopsr, hvilka, enligt min uppassares försäkran, utgöra ett så stort antal, att: han sjelf, ehuru katolik, icke kan ha reda derpå. Denne uppassare är dock i vissa fall en kättare, ett original, som vägar skratta åt aflatet, hvilket under Juli månad utdelats tvenne gånger, senast den 19 Juli, då hvarje rättrogen kunde få 200 dagars absolution, om han bad och biktade sig enligt