Aftonbladet – 3 augusti 1857, sida 2

icke en gång den innersta fördolda tanken. låter dölja sig. — då vore hån helt räkert annorlunda än han är. Vet du, det är på de hela. bättre stt tro på skrock, än att tro på alls ingenting. Nå, skrock beror på företeelger, hvilkas: verklighet ingen kan bevisa; men kan väl -något,-som rör vår andliga varelse, förses med bevis, som fattas af vårt förstånd? När jaggåri kyrkan och ser hela denna mängd sam: lade: för att dyrka Gud, faller det mig ofta in: Hvad tänka då dessa alla? Pröfvar jag då hvad de möjligen tänka, ock ställer jag detta tillsamman med huru de handla, huru elldeles icke de tänka sex dagar i veckan, oc huru flyktig och uppblandad med verldsliga tankar sjelfva gudstjensten är, så förefaller det mig som hela hopen vore missnöjd me det den har och ville ha något bättre — och då de flesta begripa, att det här på jorden står tämligen klent till med lyckan, så hia de ingen annan råd, än att göra ett eller armat kyrkodagsverke, för att i en: annan verl få belöning — för hvad? Icke kan jag begripa hvarföre vi skulle fåbelöningar — huru vi än tro eller handla, göra vi ej det aldraminsta mera än vår plikt, och detta ger en belöning redan här; ty idet goda medvetandet är en lön, större än någon annan, Skulle vi få lön för hvad vi bär lida, så beror det på, om vi icke genom våra egna öfverträdelser sjelfve förskaffat joss detta-lidande, eller om det icke är rent af nödvändigt blott för att tämja 0s8. , När jag var barn, var jag en gång sjuk och ville alls icke ta in medikamenter, men man lofvade mig att få: julbord, dukadt med godt på — och så tog jag in beskedligt, grinade illa, men teg. Alt jag blef frisk, var väl min egentliga belöning för den saken — julbordet åter en eftergift för min envishet.o Så der är det väl också med smärtan och