Aftonbladet – 3 augusti 1857, sida 2

och Beckfriis, hrr S. Sparr2 och S. von Troil samt friherre Alströmer, hvilken likväl medgaf återremiss. Läsaren känner redan af berörle reserva iou de hufvudsakliga anmärkningar, som med ullt skäl kuana göras emot 1853 års förfatining äfven i hvad den törer hemmansklyfning. Dessa anmärkniogar utvecklades ytterligare under debatten. Således fann man det Ö sst besynnerligt att utskottet, som i första punkten af sitt betänkande lofordat 1827 års författning om hemmansklyfningen, såsom väl oeräknad för ändamålet af en nödig frihet, sedermera i nästfö jande punkt ansett samma författning innefatta allt för få -inskränkningar och således de ytterligare kontroller emot hemmansklyfningen böra stadgas, hvilka inaefattas i 1853 års förordning. Vidara erinrade -men -om -motsägelsen i utskottets öfverdrifna farhågor för hemmansklyfning utan besutenhet; då utskottet likväl, i strid mot 1827 års förordning, medgifvit jordafsöndring äfven för alltid utan afseende på besutenhet. En ålare fästade äfven uppmärksamhet på dena mördande kritik af 1853 års förfsttning, som läses i tionde häftet af juridisk tidskrift, och hvilken, efter hvad han hade sig bekant, vore författad af den man, som från ledamot i högsta domstolen, numera, blifvit stäld .på främsta platsen ii kohungens råd. Denna kritik visade klarligen huruledes författningar vid Alera tillfällen råkade i kollision med civillagen. öfrigt kunde man lika litet erkänna gagnet af statens förmynderskap öfver säljare och köpare af jord som öfver dispositionen af annan välfången egendom. Korrektivet emot en utöfverlag medgifven klyfning lågeiden af 1827 års författning för andra delegare i hemmanen medgifna lösningsrätt. Att på förhand anställa en sådan undersökning, vore ett band på den fria dispositionsrätten, hvilketredan under den korta tid 1853 års författning varit gällande, visat sig vara både olagligt, skadligt och orättvist, hvarföre också nära på hela bondeståndet ;ycktes vara ense om den önskan att författningen måtte upphbäfvas. Å den andra sidan alade man om faran att lemna hemmanselyfningen fri; om nödvändigheten af konroller deremot och framförallt om de kanerala olägenheter i afseende på fullgörande f hemmanets allmänna onera, som skulle upp: komma genom en salltför. utsträckt delning — samt slutligen om den fördel det innebure ör köparen att, sedan nämnden gifvit sitt biall till köpet, sitta trygg. ; För vår del finna vi, såsom vi i lördags ytrade, skälen å deras sida, som önska upphäfrande af 1853 års författning, så öfvervägande, tt vi hoppas att åtminstone borgareoch vondestånden förena sig om en särskilt skrifrelse i ämnet till Kongl. Maj:t.