Aftonbladet – 1 augusti 1857, sida 3

ELEGI vid Bellmansfesten på Djurgården DEN 26 JULI 1857. Mel.: Drick ur ditt glas... Hvedati en suck vid deuna festligheten? Skratta och sjurg och fyll Ait toroma gt ce, Lär dig, min vän, af värda allmänheten Fröjdas och niuta af ett godt kalas. Föföngt! Du snyftar och tårarna rinna... .. Pulsarna brinne, Akta dig, kruka, du kan gå i kras. Bellman, förlåt, af flor ombrivg min luta Sorgen bar bundit på din hedersdag Drufvornss bod jeg gled har velat gjuta, Skämta och slå på strängen djerfva slag. Minnet af fordom har råkat att väckas... ... Kan ioke släckas, Derför, o Bellman, stundom suckar jag. Är du ej säll att dyrkas utaf a!lr, Likacom Bel i Babel dyrkad var? Menniskors bara en konung nu dig kalla, Sångaresvan från hädsnflydda dear. . Märk, hur på Djurgiln båd gamla och unga s. Samlag att sjunger, Sjunga ditt lof, som ekot gifver svar. Men när du ser den glansen, som sig brecer, Blandad med prakt, omkring din ärestod, Mirs du väl då, när lyckans sol gck nede:? Hviskade någon i ditt öra mod? När du med Chaion dig satte i slupen, ... Hvem gaf dig supen, Bellman, vid resan bort från tidens flod? Husvill du var i lifvets aftonstunder, Rik uppå sång, men fattig uppå gul:. Ödet förbyts .. . hvad vexling och hvad unter! Ara man slösar ymnigt på din mull. Bröd fann du knappast, men gläd dig i höjden. ... Prosit! åt fröjden, Slicka din mun åt ståtea för din skull! Hade kung Gustaf före dig ej somnat, Hade du nog en vänlig boning fåt. Och när din hand vid strängaspelet domnat, Kostlig begrafning han ditt stoft bestått. Mollberg, korpralen, helt visst paraderat... ... Öch saluterat, Om han i fyllan kunnat ladda blott. Lefde du nu i denna gyllne tiden, Skulle du få ett stenhus i vår stad, Klädas i purpursammet blott och siden, Äta och dricka på entreprenad. Och när du ginge den vanskliga färden ... Hädan ur verlden, Skulle armen stå uppstäld till parad! Så, när en skald på Seinens gröna stränder Lade sitt ös gråa hufvud ned, Kejsaren tog begrafningen om händer, Kostlig den var och stålig med besked... Femtiotusen soldater vid grafven! ... Hvem bar prestafven? Ack, men en slöja öfver sorgen bred! Friheten sjöng den vördade i lifvet, Friheten sörjde honom såsom död. Gästerna voro nöjda, det är gifvet, Kejsarn är gifmild, det var han som bjöd. Folket bestod sina tårar allena. -.. ... Hvem kan förmena Saknaden njuta af sitt öfverflöd ? Och huru herrlig var den dödes bana! Älsklig han var och som ett solsken blid. Högt ofvan gruset liksom Febi svana . Tog han sin flygt. Nu har han gått till frid. Ära åt honom, som lifvat millioner .. -. : ... Sådana toner Skola som dina lefva allan tid! Sår.