honom med de mest varma känslor af vördnad. Det är ett uppenbart spektakel med männens vördnad för oss och deras sätt att behandla oss. Stackars Cecilel hon tyckes vara olycklig. Hon bär sitt öde tålmodigt och med tystnad, fhog lider. ensam och ohörd; men jag beklagar henne, alldeles som en fri hämpling beklagar en, som sitter i bur. Fri, sade jag — åbja, jemförelsevis — jag har bara en tråd om benet jag, och är således alldeles så fri, jag, som fruntimmer utan konungens mellankomst kunna vara. Endast ban kan klippa af den der tråden och säga: En fröken, som enligt prestattest är tjugo år gammal och kan enkla och dubbla bokhålleriet, må genom vår nåd blifva myndig. Men nåd är det ändå, inte förtjena vi att vara myndiga. Om vi gifta oss med en konkursmakare, som förstör vår förmögenhet, bli vi, om han dör, myndiga öfver smulorna. En slösande. man är således en pålitligare lärare än min gamle, snåle bokhållare. Är det förnuft i sådant? Jag studerar äfvenledes lagen, men utan lärare. Det är också ej så ledsamt, fastän det bra mycket. liknar att reda en trasslig härfva; Vi ha så godt om lag, att det är nära att vi äro laglösa. Det är en egen konst att skarfva ihop lapparne så, att det blir rättvisa utaf; många skarfva så, att biten blir trekantig, fastän han rättvisligen skulle bli fyrkantig, och det går så der tämligen lika bra. Emellertid är det en stor brist vid vår upp fostran att vi ej få det aldraminsta begrepp om den borgerliga lagstiftningen sådan den är. Det vi således kunna göra är, att försöka reda oss med vårt sunda förnuft och räkna ut hurudan lagen borde: vara; men deri ligger just felet; man kan icke på något sätt gissa sig till hvad som är lagligto rätt, äfven om man klart vet hvad som är rätt inför Gud och menniskor.