försorg livarje söknedag från Stockholms postkontör sändes med den ångbåt, som till Drottningholm afgår kl. 11 f. ms; och från sistvämda ställe hit expediesras med ångbåt kl. helf 6 m.; att post under alla andra tider på året fram och återgår en ång i hvarje vecka; att bref å Drottoingholm emotagas och utlemnas på apoteket derstädes, som är öppet hela dagen rtan afbrott från tidigt på morgonen till sent på aftonen; men att med dessa 8. k. lösposter endast rekomnienderåde bref försändass. Härmed synes man föreställa sig att allmänhetens behof af postkommunikation skulle vara alldeles upp: fyldt och ingentiog Behöfva göras; såvida icke de andra, onämda skälen taläde för eti föfbsttring: Underrättelsen, att en stor del af Drottningholms och Lofö befolkniog redan längesedan ingått till generalpoststyrelsen med begäran om inrättande af en postexpedition vid Drotiningholm, synes så lårgt ifrån ionebära något slags vederläggning af hvad vi ytrat om det besynnerliga i det nuvarande förhållandet, att det tvärtom måste väcka mycken förundran alt, sedan uppmärksamheten sålunda blifvit fästad på saken, densamma skall behöfrva så myckea tidsutdrägt, för att bli sutredd och utagerad., såsom vore den en Högst kinkig och icvecklad fråga. Vi måste för öfrigt högligen betvifla riktigheten af det påståendet, att brefbefordring ihedelst breflåda på åogbåtarne icke skulle kuona ske titan i sammanhang med en postanstalt på stället.. Det synes oss fasimera som skulle det, i fall man på de båda ångbåtsrne anbragte postlådor, kunna vara ganska tillräckligt om man, under den tidångbåtsfarten varar, stationefade em pöstvaktmästare vid Drottoirgholm, hvilken vid ångbitartes ankomst tömde lådorna och utdelade brefven mot vänlig brefbärareafgift. Då man vet, att särskilt postexpediuon under somrarne inrättas t. ex. vid Medevi, så kunde ett så enkelt arrangement icke anses vara för mycket gjördt för en plats, der en så stor mängd menniskor, hörande till de mera brefskrifvande samhällskiassernå, ha sin böstad. Synnerligen snillrik och betecknande är de båda officiösa förfaättstnes måbing, att då ångbåtarne gå så ofia mellan hufyudstaden och Drotningholm, är en ordentlig postgång mindre behöflig, em dan man san skicka sina bref medenskilta bud. Det är ungefär detsamma som skulle man söga, hvad vede: börande förmodligen sagt då postkommunikatuion inom Stockholm. först kom i fråga: hvartill tjenar en lokalpost, då omnibusar gå irån staden åt malmarne och då trottoirersa göra det lätt att sillryggalägga långa Väglängder inom hufvudstaden? De värda författarne synas icka fista sig vid att bref till Drottningholm genom särskilt budskickning, om de också komma forture fram än till Marseilie eller Triest, dock bli dyrare än till nämda städer; och att hänvisandet till: en dylik kommunikation, hvars kostnader, bristfälligheter och tidspillan postanstalterna just haft till mål att afbjelpa, förefaller litet besynnerlig, då den kommet från dem, hvilka -postväsendets utvecklihg borde ligga om hjertat. I yttersta grad komisk är den fruktan, som uttalar sig hos den Drottningholmska, skribenten, att, om en postexpedition nu skulle komma till stånd vid Droitaingholm, Aftonbladet och allmänheten skulle inbilla sig, att detta skett derföre att vi rört vid saken. Vi vilja, om det i någon mån kan tjena till: att lugna honom, på det heligaste försäkra, att om denna storvigtiga och märkvär. iga reformfråga skulle lyckligen bli genomförd, så skola vi ick2 känna oss stolta deröfver eller tillräkna oss den al raringaste andel deri, utan öfverlemna hela äran deraf, okränkt och oförminskad, åt vederbörande vid Lilla Nygatan och p Drottningholm. ——— Ä — Chefen för statens Jernvägsbygnader, hr öfverste Ericson, har med avledning af bankfylnadsarbetena i de mellan Jonsered och Alingsås belägna sjöarne afgifvit följande rapport: Till hr statsrådet och ch fen för kongl. civildepartementet. Ehuru jag så väl i mina till Kongl. Maj:t i und. afgifna årliga arbetsberättelser, som i de flesta qvartalsrapporter, vidrört de arbeten, som förekomma utmed sjöarne mellan Jonsered och Alingsås å vestra stambanan, så får jag dock, med anledning af den uppmärksamhet, som några i vikarne af dessa sjöar inträffade sättningar af pågående bankfyllningar åstadkommit, i korthet för hr statsrådet äran meddela, att sedan de redan år 1855 verkstälda första fyllningar i dessa vikar Jemnat den erfarenhet, att den lösa leran eller slamjorden icke förmådde uppbära banbankarne, har metoden: för arbetet i allmänhet varit, dels att med sten och tyngre jord belasta den lösa grunden och derigenom undantrycka densamma, dels att med pålar och faschiner förstärka banbankarne. . Sianor, eller smala stockar, på nedra ändan försedda med trädankare, hafva också på flera ställen blifvit fästad3 vid undra kanten af dessa tyngre fyllningar, för att efter hvarje sättning — eller, som det kallas, ras — kunna i män af dessa slanors neddragning beräkna buru djupt fyllningsämnena sjunkit nära fasta grunden; atww sättningar skulle förekomma, var således förutsedt. Ett par under nästlidne Maj och Juni månader inträffade ras i en af de djupare vikarne vid Jonsered, af grefve A.E. von Rosen bland anmärkningar mot mig, som ingeniör, på riddarhuset omtalade, voro hvarken för mig eller arbetsbefälet på stället oväntade; men en sättning, 110 alnar i längd, som icke var förutsedd eller väntad, har deremot i dessa dagar inträffat å en bank, hvilken på faschiner och pålar var under grundläggning. Som denna sättning nu skett till stort djup, och en längre tid i anseende till anskaffning af grus och sten åtgår för dess återuppfyllning, så anlägges nu förbi detta ställe en annan linie på 30 å 40 alnars afstånd bredvid den förra, med något mindre båge än förut. Då materialier och folk, utan att hindra detta års för trafikens öppnande angelägnare arbeten, blifva att tillgå, kommer den ifrågavarande banken, om så erfordras, att åter iståndsättas och trafiken att derefter dragas i den från början bestämda linien. Att på de ställen af jernvägslinien mellan Jonsered och Alingsås, der större reparationer möjligen kunna förekomma, hafva dubbel bana, synes blifva af väsentligt gagn; och på ett par andra punkteraf den ifrågavarande sträckan bör också banan för samma ändamål läggas med dubbla spår. Någon större. kostnad har icke förorsakats af denna senast inträffade sättningen, då jord för bankens utfyllning tagits från en närgränsande, vid gården Gullringsbo belägen, backe, hvilken af banan genomskäres och hvarifrån jorden i alla händelser har måst undanschaktas. Det är således endast pålarne och faschinerna som gått förlorade. Vid ett arbete af det stora omfång, som de nu pågående jernvägsbygnaderna, har jag icke ansett det vara apgeläget att särskilt inrapportera händelser af den jemförelsevis mindre vigt som dessa; men då allmänheten af intresse för det fosterländska företagets framgång med uppmärksanihet betraktar desamma, och berättelser derom förstoras och ibland skeft framställas, så skall jag hädanefter icke försumma att till hr statsrådet genast inrapportera de händelser, som, liknande dessa, kunna vid arbetet förekomma. — Skulle det lyckas mig att, till den stvrelse Kongl. Mai:t kan finna lämnligt tillsätta öf