Breflåda. 1. Ea insändare, som synes ha förgätit, att motionstiden längesedan är förbi, hemställer, huruvida ej, under nuvarande riksdag, någon åtgärd kun de vidtagas, då ou en mängd landthandlande öfver hela riket äro spridda, att rätter domstol för tvister emgllan dem och deras fordringsegare blefve närmaste siads rådbusrätt. Man nödgas nu, då man söker utfå sin fo:dran, vänta på bliifvande ting, och då dessa med långa uppehåll inträffa, så vet man huru tredskande gäldenärer förstå att sig häraf begagna, för att i det längsta undandraga sig betalningsskyldigheten. 2. M—zr, som insändt en artikel röiande det i Stockholm tillämnade ångköket, hvaruti uttalas den åsigten, att nämde inrättning icke borde af:e så mycket den egentliga arbetsklassen som den tarfligare medelklassen, tjenstemän med k appa löner, smärre handlsnde och industriidkare o. 8. V., synes oss alldeles förbise, ait derigenom att iorätiningen skulle lemna sund och kraftig mat till billigt pris, icke blott till spisning på stäl et, utan äfven till hemtaing, skulle den kuona bli af gagn icke blott för egentligen s. k. arbetare, utan för de torftigare klasserna i allmänhet. 3. Till sver på åtskilliga bref och förfrågningar från landsorten, böra vi Dämna, att S:t Jakobs skorsten står mycket välbehållen qvar på sin plats, och att man, trots alla lugnande löften och försäkringar, genom hvilka man hoppas drilla sig fram äfven öfver denna sommar, ännu icke gjori den riogaste min af att röra vid vidundret. Detta lysande prof på svensk smak fortfar dagligen att ut göra föremål för hitkommande resandes häpna beuodran. Man berättar bland annat, att hertiginnan af Östergötland, då hon första gången skulle landstiga på svensk jord, kastade en blick uppöfver strömmen bortemot Karl XIII:s torg och att ett uttryck af häpnad flög öfver hennes ansigte, då hon blef varse den så ståtligt framstående kyrkan med sin stora fabriksskorsten, som bon förmodligen ansåg för en nationel skandinavisk egenhet. — I sammanhang härmed böra vi nämna, att den gamla Storworgspumpen nu i det närmaste är färdig på sin nya plats, Brunkebergstorg, och att drätselkommissionen hoppas att kunna slå sina vedersakare med mycken blygsel, samt att allmänheten skall finna pumpen mycket fin och rar och passande på stället, sedan man företagit sig att öfverstryka de gamla och genom tidens inverkan i viss mån pittoreska sandsteoarne — med blå oljefärg. —L 2 ——