Skåll då stockhölmaren åldrig:lära sig aktning för: qvinnan? 7 Ett upprörande fsll af misskåtaiog, ja, omensklighet förznleder på nytt denna of:a upprepade fråga. Et fattigt, men ädelt och bildad: fruntimmer, -m:l U. — en af de många, som Stockholm sluter inom sina murar, dömda till ett tvinande lif vid nålen eller vipperhasdeln, de tvenne hufvudsakliga utvägar till försörjning som blifvit lemuade åt den bildade qvinsan — hade dock haft nog själsoch kropp:kraft avt emancipera sig från den långsamma, mer säkra huogersdöden på samma raska och förträffiiga sätt, som den, svenska qviona, om hvilken vi nyligarv last i en.tidningsartikel och som slutligen nedsaite sig på Gotland — nremligen genom :färgeri. Dermed försörjde m:ll U. i måoga år här i Stockholm sig sjelf, sin åldrade moder, .enka efer en fattig embecsman, och sina systrar. Enafton förlidne sommar befinner hon sig, efier en promenad utom staden, vid Återvägen på Rörstrandsgatan. Der möte hon,af fyra, utan tvifvel rusige karlar, hvilka, utan minsts föregående ord, genom en haåftig stöt för bröste: kasta henne-vid sidan af gatan och forisätta sin väg. Någ-a andra, medlidsamma promenerande fiona henae der afsvimmad och föra henne, efter återvunnen sänsniog, i åkdon till sitt hem. Hon måste genast intags sätgen, den hona cke lemnade förrän mo vintern. Hon försikte nu att å:ertaga sin så plötsligen a!brutna, byttiga verksamhet; men genom stänlig värk i bröstet var hennes kraft bruten och åte:vanns icke mer. Denna vår:måste sjukb:dåden åte intagas, och omsider denna månad, jemt ett år ef:e det undergåpvgnoa nidingsdådet, afled den ädla, 0ersättliga dottern, systern och vännen efier — såson hennes Iskare försäkrat — sällspordt förfärliga, nat och daz ihållande plågor, genom inflammation i hjertat! Hennes fyra mördare, numera oåtkomlige ai den menskliga rättvisans arm, öfverlemnas åt er gång vaknande samveten. Men hvarje man, med hjerta i bröstet och minsta anspråk på hyfsning och bildning, må af deita b dröfliga fall hämta ny, allvarlig föresats, att allestädes i vårt så kallade civ:liserade samhälle varmt beifra och genast tillrättavisa hvarje ofog af råhet, kitslighet eller lättsinne. Hafva dessa också icke alltid så förfärliga följder som denna gång med sig, så underbålla de dock på stt skändligt sätt det vanrykte, zom vårt land och vår hufvudstad sedan långa tider fått cm sig, at: vara det enda, der en qvinna, tillhörande högre eller lägre stånd, aldrig md säkerhet kan får.as ensam. Huru aonorlunda om hon, sårom det borde vara, i hvarje man hade att pårakna en öppen och ridderlig försvarare! Äfven hir hade detta bort egs rum; ty både före och efter, den mördade fönnos flera sälskap, som blifvit undsnskuffade eller sjelfmant i tid vikit för de fyra fridstörarne — om ej svensken, särdeles stockholmaren, vore nog van eller nog likgiltig för dylika uppträden på sina gator.