— Att gvinnofrid, ehuru för sekler sedan påbjuden i vår lag, ännu ej hunnit rotfästa sig i våra seder, är en flick i vår nationslkarakter, som vi till vår blygsel måste vidkän nas. Elier vore det väl eljest möjligt, att ensamma och värnlösa qvisnor kunde offentligt förnärmas och misshandlas, utan att i alla, som vore vittnen till en sådan tilldragelse, kunna påräkna kraftiga försvarare. En dryg andel af denna skuld faller p3 vår huf: vudstad, der den allmänna andan i detta som i andra afseenden borde vara vaknast, men der man ej sällan förepörjer en oförlätlig lojbet och likgiltighet i sådana fall, äfven hos de så kallade bildade, hvilken utgör en verklig vanära för vårt samhälle. I andra länder med anspråk på namn af civiliserade anser hvar och en, som vill räknas för en gentleman, en man af heder — han må bära gröfre eller finare: kläder — för en -plikt-att skynda till en förnärmad qvinnas försvar och befordra råheten och oförsyntheten till förtjent straff. Så skulle det äfven var. hos oss. Att andan i detta fall hos oss på senare tid förbättrats, tro vi, men att sådana händelser, som den här nedan berättade, ännu kunna imträffa, vittnar, att allt ej ännu på långt när är som det borde vara, och att det behöfs ett kraftigt uttalande af,.den allmänna opinionen, som -med nesa stämplar ej blott verkställarne, utan äfven de likgiltiga åskådarne af hvarje sådan bragd, för att åstadkomma en full reform i detta hänseende. Vi instämma derföre till alla delar i dereflexioner, som göras af författaren till nedanstående, i dagens numer af Svenska Tidningen meddelade uppsats: