Välter vagnen, så trilla dygdepåsarne, bur det bär till, omkring; ty ben enda kan ta för sig med händerna eller få reda på sina fötter. Kusken skall hålla hästarne och på samma ång hjelpa hennes nåd, guvertanten och röknarne, som kommit öfver bord och ligga der skadade i fotpåsen, täckande Gud för sin räddning. Jag bar varit med om en sådan resa, men hade undanbedt mig alla omstoppningar och var således ledig då olyekan hände, så att jig kunde ta reda på sällskapet, som nu, öfverhöjjdt af lösa dynor, hattaskar, fällar och insnärjdt i fotpåsar, såg ut, der det nu låg på snön, som gigantiska puppor... Jag höll på att lyfta ibjil mig på en gammal tant, som heldre ville låta slå ibjäl sig, än riskera en liten snufva. Det förargar mig, ser du, att skåda allt det der pjäket. Jag tycker att qvinnan kunde kläda sig så, att hon bergar sig för köldeti, utan alla bandager; hon är väl inte ett barn heller, som hela lifvet behöfver 1.ndas och uttrycka sina känslor mad pipande. Verkligen! Ja verkligen, jag är passande att bli myadig, om någon är det, och räknar så bra och för bok som en gsmmal bokhållare, af hvilket slag jag engagerat ett gam. malt, långt magert, med buskiga ögonbryn utstyrdt exemplar, som för mig, i all enslighet och anständ:ghet förstås, afslöjar räknekonstens myster; ty det är ju ändå mystererna vi fruntimmer måste intränga uti, t. ex. ifvets mystår, vetenskapens mystör, religionens .myster — alla. möjl ga .mys:erer, utom len att rätt och slätt vara en menniska med feln sinnen, två händer och två fötter och njerta i bröstet. Hvarföre då icke också i nystererna regula di tri och räkning i sorter? (Eorts. följer.)