Ån rsann sansa nanna ana 0 OTRS lätt ledda. Sällan får en despot sjelf regera för egen räkning, lycksökare och smiokrare skjuts alltid den stackaren framför sig, för att.ha pågon att hugga på, om det går rasande. Di är det han i sin vildhet, som gjort allt, och de, som narrat honom, två sina händer. Så gick det äfven med min far, despot skt behandlade han oas alla, och lika despotiskt bar han kastat sin enda dotter i händerna på en skälm. Men jag: skall bli myndig, jag skall akaffa mig alla kunskaper, som behöfvas för att bevisa min förmåga att vara det. På annat sätt kan den icke heller evisas; ty när kan en flicka eljest bevisa sin förmåga att sköta sin egendom? L ka litet som ett barn kan visa oss ait det kan gå,,om man aldrig låter dess fötter vidröra golfvet. Min far omtalade ofta en flicka i Jönköping, der han i ungdomen varit, en flicka, som var lotterikollektris — det gick väl an — men tillika Charta-sigillataombudsman, en titel som 1 8!g Innebär en gifven hänvisning på det starkare könet. Och ändå, sade pappa, bar troligen staden ingen ordentligare haft, än hon var. Nå, kan då icke äfven jag duga att vårda mina egna penningar, då hon kunde vårda andras? Jag vill tro det. Också kan vällingen neka, aldraminst du, att jag är ej så litet karlaktig och bestämd af mig. Dåv: stodo begge på torntaket, vill jag tro jag var en dugtig pojke, och gummorna i staden korse sig ännu för det farliga exemplet. Tänk, om deras mamgeller skulle våga sig upp på ett tak, eller upp i ett brinnande hus, för att från eldsdöden rädda en menniska! Det vore ju alldeles fasligt. Verlden må förgås inför våra ögon — ett barn får hälla på att drunkna — och vi böra springa skrikande derifrån för att skaffa bjelp, då vi helt enkölt kunde