på din ungdomsvän, men.Cecilesvarade intet, utan vände sig från henne. Du hör mig således. Ack bäste herr fältkamrer!; ropade fröken till den inträdande mannen. sCecilo är mycket sjuk, hon tyckes ej känna igen oss, sina äldsta vänner. . Lappri, lappri. min nådiga fröken! Huru är det med dig, Cecile? Se här får du droppar — de pläga hjelpa.n Med dessa ord gaf han henne en tesked droppar, som Cecile mekaniskt sväljde ned. Nej, kommen, mina damer! återtog herr. Abraham, tilläggande, så att Cecile skulle höra det då de lemnade rummet: Ack, det kostar på att ha en sjuklig hustru! Ja, för ett bjerta, så känsligt som -ert,, sade majorskanp, måste det vara en riktig nna. Pn Åh, bästa tant, tillade Bettina med ett illparigt leende, men aå lönas också vår värd för sin omsorg genom att ha en maka, som är lika fullkomlig husmoder, som hon är fulländad salongsdam. En sällsynt förening! Värdinnan sågs ej till. Gästerna reste på aftonen, en hvar i sin ordning, med hatten i hand försäkrande fältkamrern om sitt deltagande. Det är inte allt helt här i husets, yttrade borgmästar Stenstedt, då han, med sin fru och gamle häradshöfding Karmin, i sin tunga-och höga sufflett rullade mot staden. Det ser mörkt ut. Ja, ja, stackars Frykner! Hon lär vara alldeles oduglig i sitt hushåll och endast sitta och läsa hela långa dagenn, åsade borgmästarinnan, hvars långa strutsplym svajade i aftonvinden. Hon är dock ett mycket intelligent fruntimmer, tillade gamle bäradsböfdingen, aoch min kära Frykner, den hedersmannen;-egentligen en mycket rå persons