Aftonbladet – 30 juli 1857, sida 2

bJa du, verkligen — han var en dålig och galen figur i hela sin tid. Men du smickrade ju honom beständigt och var så ödmjuk och inställsam, att... Att du tyckte det vara för mycket — hä, hä, hä — det hade sin nytta med sig (upp: drager ett bref); ser du, kan du gissa hvad brefvet innehåller ? Nej. Jo, afskrift af salig öfverstens testamente, hvari jag utnämnes till fröken Amys förmyns dare. Han behagar om mig säga samma ord, som Napoleon i sitt testamente sade om Lacrey, att jag är den hederligaste man han kände.n Jaså.np Bara jaså; du tycker inte att det är att spela sina kort väl, kanske — en vacker förmögenhet — ett värnlöst barn — hm, jag skall både ha vinst och fröjd af det förmynderskapet; men för dig är nu beskyddet slut — nu beböfver jag icke frukta din klagan, för min kära öfverste — jag är hvad jag velat bli— jag är det, hvartill jag sträfvat i många år — för hvilket jag sprungit många trötta fjät — jag är disponent af von Rauchska förmögenheten. Frun får gå som sparf från ax med några tusen riksdaler; ty det ärärfdt — testamenten till fröken Amy af tanter och onklar utan räkning — öfversten hade ingenting han. Cecile teg. Du tiger; jag vill tala om en rolig historia. Det var en gammal fröken von Remmer, som hade en vacker liten förmögenhet — hon var litet slägt med von Rauchs — nåh, hon hade tagit upp en flicka, som hon höll mycket af och ämnade vräka, förmögenheten på. Flickan såg bra ut. Åh, det der hör till min ungdomshistoria, kära du, innan jag blef bekant med min närvarande sällhet. Smädea icke, Abrabam, det har jag icke förtjenato, yttrade Cesile och böjde ned hufvu