Aftonbladet – 30 juli 1857, sida 2

Bidrag till skjutsväsendets historia. Vi hafva skaffat oss del af den berättelse rörande skjutsningsbesvärets tillkomst, rsom i dessa dagar blifvit afgifven till allmänna besvärsoch ekonomiutskottet från den afdelning inom utskottet, som hittills förehaft skjutsfrågan till förberedande behandling, samt meddela densamma här såsom förtjent af en allmännare uppmärksamhet. På samma gång vi göra rättvisa åt den förtjenstfulla och oparti-ska utredning af ämnet, som här blifvit lenenad, kunna vi icke annat än upprepa den anmärkning, som vi redan i går togo oss friheten antyda, att den skriande orättvisa emot jorden, som den nuvarande skjutsskyldigheten innebär, och som genom denna utredning yt-: terligare på ett slående sätt bekräftas, blott: alltför ofullkomligt afbjelpes genom det mu af utskottets afdelning gjorda förslag, såframt detta skulle antagas annorlända än såsom en öfvergång och i sammanhang med samtidigt vidtagande af verksamma åtgärder, för att ju förr desto heldre bereda en mera radikal förändring genom jordens fullkomliga befriande från denna med skäl förhatliga börda. Den ifrågavarande delen af utskottsafdelningens förslag till yttrande i ämnet är så lydande: Klagomålen öfver väldgästningar och fri skjutsningar gå långt tillbaka i forntiden. För afbjelpande af de öfverklagade olägenheterna derutinnan utfärdades redan af konung Magnus Ladulås år 1285 en stadga, hvari påbjöds,, att ingen vägfarande :man skulle gästa utan: mot penningar, och att i hvarje by en sär-skild person skulle förordnas att på dessa vilkor åt vägfarande tillhandahålla hvad som: tarfvades, äfvenzom att ingen fick taga fri-: skjuts, som ieke hade konungens bref dertill.. Sedermera lit Magnus Smek åren 1335 och: 1344 påbjudsa, att vid allmänna vägar så kal lade taverner skulle inrättas och storbyomrättare, der taverni ej vara kunde.; oecih sattes hårdt straff så väl för den, som, våld. gästning gjorde, som för den, hvilkem ar ot egareng vilja tog dess häst och dena RyWjade. Under skydd at dessa författningar sent till följd af den 8r 1442 utfärdade nya lag, uti hvars .24 kap. af konungabalken de äldre författningarne erböllo störr, fullständighet, kom allmogen i åtnjutande af något slags hägn emot våldgästningens. olägenheter. Men unionstiden kom, och ders mannamån, hvarmed svenska folket derv:ader behandlades, medförde menliga förklaringar och tillägg uti skjutsförfattningarne, såsom: att, då herrskap redo genom landet, två hästar för hvar kunde läggas till bonden; lades flere i gården, så skulle: skäl derföre göras bondenn; äfvensom att, der taverner ej vore inrättad e, åboer på hemman och torp i allmänhet voro förpliktade: att under tillförordnade rätares bemedling åt. vägfarande herborge lemya och skjuts förskaffa, likväl alla andliga och verldaliga frälse landtboer fråm all sådan. gästning och gengärd undaptagne. 2 Båda dessa sist anförda stadgar blefvo dock af Sten Sture den, äldre återkallade genom en fötordning af år 1481, hvari föreskrifves: att: ingen, hvarken andlig eler verldslig, fattig: eller rik, skulle emot vanlig ersättning un-: dandraga stig att vägfarande herbergera och: