AA singvnätet var före, Piblgren smög sakta på mattan. Han lagade ohokoladet i yttre rummet, det började dagas omkring sju, Nu inbar han chokoladet och satte det bredvid sin herres säng. Herr öfverst , hviskade han, chokoladet är här ; Piblgren smög åter ut. Han måste varit länge vaken i natt, tänkte haz, och satt derute helt lugn, nära att åter inelumra, Fröken Amy inträdde med hastiga steg. Är pappa vaken ? Fröken? Vaken? — nej — jag tror intg, kanske — han har inte ringt.o Jag vill gå in till honom, sade Amy, hvars lockiga hår ännu ej var ordnadt, och som; derföre i sin hvita mörgondrägt hade utseendet af en vildinna, färdig att fly. Men . . . Tyst, kom Pihlgren! De gingo in. Amy nalkades sängen, fattade fadrens hand och sade? :nJa, ja, fader, jag visste det förut — jag -visste det förut — jag förlåter dig allt; med devsa ord störtade hon ner och kysste hans DN Abraham Frykner. 2Se av, Cecile, nu är det förnäma beskyddet slut, min Jilla vän,, sade fältkamrern, inträdande i sin hustrus rum. På senare fiden hade herr Abraham varit mycket borta, och hemkom mera mulen för hvarje gång: Det förnäma beskyddet är sluto, säger jag. Hvilket, Abräham?x JO, din höge beskyddare öfverste von Rauch har SE till sina fäder... ban är död. Öfversten död ? frågade Cecile, uppspringanae,