Aftonbladet – 30 juli 1857, sida 1

jag var ung, arbetade jag och vekade, för att göra lycka, och tänkte: när du blir gammel, skoll du hvila, ha! Och nu är klockan fyra på morgonen, och ännu är jag ej ens sömnig, hvilan har flytt undan, jag hvilade mers i min mest oroliga tid.o Stackars Amy, ja hon har ärft mitt lynne, ett lyckligt arf i sanning, kanske också nögot af modren — den der biden hon ger ispegeln, besynnerligt att jag aldrig fått se denna bild. Det är kanste kärleken till barnet, tom ej lemnar henne frid; mig älskade hon aldrig. Hen kastade sig på en soffa: Det är ändåx, återtog han, med ett eget skratt, besynnerligt buru äktenskap stiftar. Två menniskor, begge ledsna på Nfvet, förena sig ef trots, med full visshet att begge bli o:yckligs, med ömsesdig bekännelse att de frukta hvarandra, att de aldrig kunna älska hvarandra, och just derföre gifta de sig. Den ene hade bränt sig och ville bränna bort sin smärta, den sndra ville visa at bon trotsade rigsjef och hela sitt öde. Det är ändå u:derligt med en sådan förbindelse, och det kunde gå ändå; hela verlden prisade vår lycka, man afundades 0s3 begge, vårt hus var det gladaste man kunde tänka sig, beständigt fester, den gladaste värd och den älskligaste värdinna, et lekande barn, ha ha! Och under allt detta outgrundliga djup och brinna: de sjöar. Åh Ja, Vi gå alla på skalet af ett eldbaf; det der är som det skall vara här på jorden: eld på djupet, död och förruttnelse ända i ytan, och der ofvarpå blommor fjärilar, och ogelsång. Nu måste jag hvila, jag börjar verkligen att känna mig trött; också är mitt arbete nära slut, jag bar just ingenting mer alt göra här i verlden, Min hustru har talat med mig om död och återuppståndelse, om brott och försoning; det klingade så underligt. Hvsrföre har du ej sagt det der förr, sade jeg. Du