Aftonbladet – 30 juli 1857, sida 1

De begge gubbarne stannade, De sågo en skugga långsamt röra sig framför de halfgenomskirliga, wed figurer målade rullgardinerna. I ett hörn af rummet måste lampan stå, ty skuggan s!gs så underligt förstorad och förminskad, allt efter som den skred fram. . Fy, det ser ut som spöke deruppe, det är Ingen annan än öfversten, det är ändå en underlig karl det, som ingen blir klok på; eaek ah hon är en så rär menhiska, och : vildbattingen, flickan. Herre Gud så galen hon var, när hon gaf sig ut i eldsvådan, ör se är hon tam och går hvarenda sönSth öfverstinnan i kyrkan, precist som min Stina Maja, ja hon sitter i samma bänk, och Stina Maja sä på bitterliga, ja det Bör Borg noken arter Åh, ingen friare vill höras af. — Nej, hvem dn törag på det? Herrarne äro riktigt rädda för flickstackaren, och det kan ingen undra på.n t i Här stå vi godt i lä, du! Inte vill man ha en hustru, som man rätt som det är hittar igen på kyrktak.t Åh, det fick hon väl låta bli.s Åh ja, men så öfversten till svärfar, det vill i gen ha, alla krusa för honom, men alla äro rädda, Det är, taZe hondelsman Österberg härom dagen, alldeles tom jag kömme in i en lejonkula, jäg är 2lltid ridd att-han skall sätta klorna i mig. å ÅN ja, det vore fläsk att ta utr Jaha, ha, ha, ha, det vore inte utan. Nu slog kloskan, hvad? Jo ett. Klockan är ett slagen, hör väktarens Toopn, skrek den andre, och så aftroppade kamraterna, som egeniligen skulle ha värit på hvar; sitt bålly men som tyckte att de förenade? bättre stode ut i striden med elementerna. Deruppe i rummet rörde sig öfversten lång