Aftonbladet – 29 juli 1857, sida 2

rarne stängda... Vi måste hålla ögonen pi henne.n I Och du tror verkligen, anmärkte öfver. stinnan, du tror då verkligen, att vi kunna hindra henne om hon vill? Är det då så mycket farligare att hissa sig ned från et fönster, än att en hel nätt stå på torntaket?y Nej; men det går ej an. Vi måste Me finna något medel — det vöre en skan al, det vore... Säg ett medell pJag har sagt medlet; det är kärlek, faderlighet, öppenhet, deltagande. Jag är blott hennes stjufmor — jag må göra hvad jag vill — min kärlek får, om den än så varm springer ur bjertat, i hennes ögon utseendet af något tillkonstladt. En stjufmoders kärlek liknar en camelia; den är skön, frisk och naturlig, men en alldeles likadan kan man göra ef pepper. Det är nögot, ser du, som är stelt; den saknar denna oregelbundenhet, som gör en verklig mors kärlek så naturlig, äfven om den har många fel med sig. Det är föresatsen, principen, samvetet, som så rundklippa en stjufmors kärlek, att den ej förefaller naturlig. Du deremot, hennes rätte far, kan med all din fåordighet, all din hårdhet låta den rätta föräldrakärleken slå ut några, låt vara sparsamma och oregelbundna, blommor, men dem skall bon genast känna igen såsom 16 rätta. k Öfversten fortfor att oroligt gå fram och ter; ändtliget stannadehan och sade: Kallå hit Amy; jag vill tala vid henne. Hvad ämnar du? frågade öfverstinnan vekandes 0 Jag vet ej; jag vill blott tala med fröken my von Råuch: Öfverstinnan lydde, och efter några ögonlick återkom hon, hållande Amy vid han: len. De hade dock ej förr kommit in i rumdet, än Amy slet sig lös och gick rakt fram 1 -öfversten, som stält sig i midten af rummet; iksom hade detvarit fråga om en högtidlig udiens. : Ni har låtit a mig, sade Amy stolt. Hvad vill ni mig2 Du är ond, Amy, sade öfversten, din