Aftonbladet – 29 juli 1857, sida 2

iI Ja, deri har du rätt, men då bör den va relsen-vara en hund, ty hans tillgifvenhet ä aldrig låtsad., Bästa du,,slå ej.undan mina. ord ! Jag ve att du kan parera dem alla; men låt ändå et träffa bjertat. Hvilket: då? Var ditt Barns far, Rauch, far i ordets sanna betydelset) År jag icke? Det förefaller mig, liksom Amy vore min dotter, och då tål hon ingen annan behandling. Hvilken då? Hård — hon är hård sjelf, hon måste kufvas; jag har sjelf lidit mycket derför, kära du; att jag hade en far; som var far i ordets sockersöta bemärkelse, och en mor, som var en öm mor; ja, hon höll så fasligt mycket af mig, och jag var ett skapelsens mMästerstycke. Men i detta fall hardu varit svag för Amy; du har behandlat henne hårdt och på samma gång afgudat henne., Det ena får hjelpa det andra, och känner jag lynnet rätt, så nedtryckes det ag ingen smärta. ; Men det: blir, hvad som är Värre, bittert, oförsonligt: och; hårdare än någonsin. Jasåtn 5 Tala vänligt med Amy, att hon ej må hata ig Bo bevH v Kära du, läs detta bref, så får du ge hvad de unga tu tänka: (Skrattar) Det xp mig ändå en rask slyngel; skrifva så der till mig! Jag har aldrig i min lefnad trott... Läs Öfverstinnan Jäste: Äfvet bon kunde ej neka, att Ernst Wilhelms vrede var mera löjlig äh imponerande; men Hör sade: Ja, han är sjelfständig, ban, och hon ockeå. Kan du väl: vara öfvertygad Om, att ej Amy en vacker dag. 2 Springer sin väg? Åh ja, det vore riktigt min stiln ; j Det vill du väl icke? ; Åh nej — men hvarför icke! Villhon — ej, nej! en Hog up och gick med! vastiga steg öfver golfvet. Nej, det går ej, ny det måste hindras. Vi skola hålla dör