Aftonbladet – 29 juli 1857, sida 2

hela skulden är-min, om det:vöre någon sto skuld ätt älskaen flicka, äffen om Hon vor dott:r till et Konung. Jag Feser min väg — inte derföre att-.ni befalt det, utan -derföre att Amy skulle bli-olyckligate, än hon nu är. om ni fruktade min närvaro; ni ve: mer än väl, att. ert välderöfver er dotter är slut san ma ögonblick en: man tar henne i sitt förbvar mot den-onaturlige fådren. Men tiden är lång och verlden stor. Ernst: Wilhelm.s Ser man på, hancär en man redan — tjugoett år gammal — i-stånd att föda hustru, och vill som -en man ta Amy i sitt försvar mot en onaturlig fader —ja, ja: Det ligger hågot hjertans-naivt i den derr vreden, någonting raskt; näsvist; nå, likgodt hvad det heter; men man kan ej blivond på: den slyns zeln. Det skulle just blifvit ett parl: Ernst Wilhelm och Amy, de:skulle: seglat: verlden pmkring och haft tusen äfventyr på alla kuster, le skulla verkligen bevisat att verlden är stor. fverstinnan. inträdde. ! Välkommenl-gade öfversten, mera fryntigt äntvanligt. Nå, hvad säger Amy ? Intet, bästa du;-hon är tyst som grafven. Den. der gålenskapen måste taga slut, jag villddet. frn Jagsmen bästa Rauch, vi äro ändå skul len, ty vi tilläto de begge! barnen svärma vuru de ville.n tot 4 Men Amy får ej! glömma hvem hon är.v Nej, det gör hoh icke heller; dock i henes fögon är Ernst den förträffligaste: mennika, som kan finnas; hennes inbillningskraft ar prydt honom med alla ridderliga dygder, ch du: känner sjelf Amysslynne. Och mitt eget, tillade öfvetsten. Käre Rauehj: behändla henne med mera ärlekl ; Skall jag sätta mig och gråta derföre att on ej får gifta sig med-en matrospojke? Nej, Rauch, gråta är Just icke ett slägtfel är i huset. Amyhar ej fält: en tår Nå, då ärsdet ju bra.s! aMeny bästä du; kärlek är hennes, är allas ehof. Det finhes-ingen, som ej vill älskas f någon: varelsea:sör s ! I