Aftonbladet – 29 juli 1857, sida 2

försvarare, styrmannen, är också ond. Se här! Läs hans svar till mig. Ja förbjöd hoNa 8. Jag förbj nom hemligen att komma hit.s Amy läste; hennes ögon blixtrade, men hon sade intet, utan återlemnade brefvet. Det är ju en dugtig Pojke, sade öfversten. Det der vär ett drag, som jag tycker Om. 4 Amy betraktade honom: frågande. Hör på, Amy! Då vi tala vid hvarandra, så kan det icke ske på det der gamla goda sättet med kärlekspjunk, som brukas mellan föräldrar och barn. Rn Amy teg. Öfverstinnan stod vid fönstret och tycktes betrakta några dufvor, som stutto på motstående tak — några stackars dufvor, som ödmjukt sutto på taksluttningen med sin hustyrann, hanen, grälande uppe på takåsen. Således, bästa Amy, fortfor öfversten, får jag säga dig, att du icke blir förenad med Ernst — icke derföre, att er ståndsskilnad gör det omöjligt, icke af någon orsak, som jag kan uppge; men du måste.n Måste! upprepade Amy med ett bittert smålöje. pJan, återtog öfversten, måste; icke der-. före att jag befaller dig det; utan derföre att du sjelf bör befalla dig det. Du har din fria! vilja. Skeppet ligger i Göteborg., Han gick bort till pulpeten och framtog penningar. Der: här du respenningar, res Am , tes; men kom ; ihåg, att du kan öfvergifva fader och moder af svaghet för en man — har du ej kraft, dignar du? — Nå väl, res — och jig Idörbarnlös, liksom du hittills, Amy, lefvat — (räcker ut rmarne) — faderlös — farväl med dig, barn, om du så villl sade han sakta och otydligt, då Amy störtade i hans armar. Öfverstinnan knäpte ihop händerna och bad sitt hjerta. : Slutligen löste öfversten sig från Amy och etraktade henne med ett par ögon, fulla af ärlek. Amy stod der med nedslaget hufvud. Menp, viskade hon slutligen, skälet, blott ett enda käl, pappa, och jag skall glömma: honom. Öfverstens ansigte öfverdrogs,; med sorg. j Å . J I s Vv d h I