Aftonbladet – 28 juli 1857, sida 3

taga de medaljer; söm de fått på de senast utställningafn, saml-att i allmänhet aflägsn allt, som kunde bstraktas såsom ett bevis på att de slötö sig till regeringen, emedan mar rufvade på att angripa? henne, och det så st det ryker efter (et cela vd mMousser vär ett a arbetarnes favorituttryck). Är allt detta sant så bevisar det, att det franska samhälle ännu glöder på boitnen, och att den kejser: liga regeringen, trots den ton bon tager sig lika litet som hennes föregångare lyckats släcks elden; är det deremot icke sant, då bevisa r:geringers utomordentliga försigtighetamålt, at: hon fruktade. att folkets sianen skulie vara i jäsning, och hvad säkerhet har man i det hela tazet för beståndet af ett system; som Vacklar i sina grundvalar vid en skalds död? Den fransker ksjsaren anser sig hafva Europas öde i sin hand, och för der, som icke sträcka sin blick utöfver den närvarande stunden, synes detta också verkligen vara händelsen, och dock nödgas: denne möktige man sälla en hel arite på benen mot Berangers skugga, ty han vet, att den anda, som genomgick skaidens sånger, ännu lefver hös det franska folket, och medan likvagnen kör gatorna utåt. telegrafera de utländska sändebuden oafbrute till sina regeringar, för att underrätta dem om huruledes: sakerna stå, till: dess de slutligen kunna för sina regeringar berätta, att kejsardömet lyckligen öfverstätt den farliga krisen, Oaktadt en ofantlig massa arbetare fylde alla de sidogator, som grässade till den väg processionen hade att taga, så gjordes dock. intet. försö: att stöta undan de bajonetter, som stängde vägen; men nästa gång när någor händelse inträffar, som slår an på folkmassan inda ned till s-mhbällets lägsta grader, kan den enklaste sak, t. ex. ett skott som smäller sf, spränga de band, som sammanhålla maskineriet, och i ett ögonblick förvandla kej sardömet till en ruin, äfven om det skulle förhålla sig så, som en minister: under begrafningen skrytsamt lärer Kafva yttrat: att len militära orggnisationen är så förträfflig, att Paris garnison på endast 5 timmar kan för5kas till en tredubbelt så stor styrka. Generalrådet på Martinique berättas hafva uttalat sig emot franska rTegeringe-s genom de engelska parlamentsförhandlingarna bekantvordsa förslag, att i de franska kolonierna införa fria negrer. Marskalk Randon har den 16 dennes ut-: färdat en dagorder, hvari han förklarar kabylexpeditionen slutad. ENGLAND. I underhusets session den 20 dennes förklarade lord Palmerston, till svar på hvad åtskilliga talare anfört beträffande nödvändighe:en af en betydlig. förstärkning af landets militära stridskrafter, att regeringen hittills, i betraktande af sakernas ställningi Europa och af Englands hjelpkällor; icke kunde erkänns en sådan nödvändighet. Hän hoppas att genom Tekrytsringar på vanlig väg kuana fylla alla behof. Genom denna förklaring vederlägges det nyligen utspridda ryktet om engelska regeringens afsigt att värfva nya främlingslegioner för det indiska kriget. Öfverhiset beslöt den 17 dehnesattinlemna en adress till drottningen, gående ut på att England borde motsätta sig fria negters införande fill de franska kolonierna. Den bekante romanförtattaren Thackeray, hvilken, enligt hvad vi förut berättat, såsom kandidat vid ett omval i Oxford uppträdt med eft mycket liberalt program, bar blifvit besegrad af sin medtäflare; Cardwell; söm är peelit och förut representerat staden. Skilnaden i röstetal var dock obetydlig; Thackeray erhöll nemligen 1015 röster och Cardwell 080: Det berättas, att drottning Victoria, före sin afresa till Frankrike, kommer att på nå. gra dagar begifva sig till Brussel. Prins Albert skulle i söndags afresa till Belgien för att öfvervara så Maximilians förmälning med vrinsessan Charlotte af Raloien