Aftonbladet – 28 juli 1857, sida 2

i Vv I half menniskoålder stått.på en pelare, endas för att bli helgon; men vi finna ingen enda vinna, som så isolerat sig; utan då hon är rom och helig, blandar hon sig i menniskohvimlet för att trösta de bedröfvade, hela de sjuka och herbergera de husvilla3; vi finna icke heller någon qvinlig eremit, ty detta lif är egoistiskt, och qvinnan kan ej vara egoist på detta sätt. Nitror således ?n . Ja, goda fröken Aurora, att ni som ogift skall kunna njuta mycken lycka, men: endast i det fall att ni otikring er skapar en fömilj af dem, som ni upplyser och bjelper — d blir. de:as lycka också er; ni får tillbaka en del af den kärlek ni låter utströmma öfver dem alla, och det är denna återkastade värma, som gör att ert hjerta icke stelfryser. Men Blixan sjelt då 2 S --aJo, ser ni; jag har tillhört er familj. Hon der, hvars bild hänger på väggen, var mig kär som mitt egit barn; och nu, nu, frökem hvem är mitt barn nu? Aurora kastade sig i den gamlas armar. Jo, det är jag; Jag är ditt barn, goda,vädla gumma; mera ditt-born-än mina föräldrars; ty du förstår mig, du ensam! Säg, kännes det gamla bjertat varmt af dem kärlek jag ger dig tillbaka? Ja, ja, lilla Aurora! Teg nu ett beslut, och sörj icke! Gud gifver alltid det bästa,. An Måsarp. Fältkamrern hade varit i staden och kom nu hemåkzade på qvällen, med fart, ty det var så bans vana. Fältkamrern satte en heder i att ha qvicka hästar, äfven om de j voro af den art att den, som begagnade. dem, vågade armar och ben på försöket. -Cecile hörde det vanliga rasslandet på vägen, huru