2 SAMHÄLLETS KÄRNA. (NÅGRA BILDER-ARE AF SONKEL ADAM. 0) Jäj Men huru SKall!hånfu få veta att den var sann 2o . Meny HillaBlixapy återtog -Aurora,.;sedan hon en stund funderat, Shuru kan pu Blixan vetarallt det dr? Jag är nästan säker, ätt han åter vidrör ämnet; och då, Blixa, då säger jag ja stråx ochber omförlåtelse, att jag var dumfgoh affekteradey en sorts — jag wet ej hvåd det är -— en sorts tillgjo:dhet, som icke..duger annat än medkopstigt folk, Då! skall jagssägs mitt:versellersingen, och hålla ord också. Den gamla teg. Blixan säger ingenting, återtog. Auror:. sNå välbrOm. så ej bli, sålmå tärningen! vara kastad: han Ellersingen; och blir d-tså, att han icke säger nagot, att han öfvörgifvit mig; nåväl! Det finnes mådga, som äro lyckliga ändå, Du, Blixa, Kan icke ett ogift fruntimmer vara lyckligt ? Jo, bästa fröken Aurora; men med ett vilkor.n 3 . vilket då? . Kan ej qvintån lefva eridast för-sig sjelf liksom mannen ?, sNej, fröken lilla, detär just detta vi icke kunna göra; ; om vi vilja lefva, så måste det! vara förs andras skull, — omöjligen-icke endast för vår egen, söm männen kunda Min, Hllargummany är: det verkligen, sk2 Ja, fröken, om fröken läser om Hindostan, så fidna vi berättelser om fakirer, som i en 5 Se Aftonbladet n:r 139, 140, 143—149, 151 och 153 155, 158—161, 164, 168 och 169. i