Aftonbladet – 27 juli 1857, sida 2

Det är högst sannolikt, att han skref mycket, som han aldrig lät se Jjuset. Han egnade en synnerlig möda åt sina kompositioner och lemnade aldrig något ur sina händer utan att ha givit det den yttersta grad af fulländning han hade i sin makt att gifva det, och lät aldrig trycka en rad förr än 1815, ehuru många af styckena i hans första samling, i synnerhet Ri d Yvetot, hade förut cirkulerat i manuskript. Omätlig var den uppståndelse, som detta hans först utgifna arbete väckte. Frankrike fann i Beranger en skald, som ej blott var i stånd att sjunga om vin och kärlek så som ingen sedan Anacreons da gar sjungit, men som äfven kunde gifva det högsta och mest bjertskakande uttryck åt denna häftiga och djupa grämelse, åt denna känsla af fläckad ära och förödmjukad stolthet, som då låg och glödde i hela folkets bröst. Sex år förflöto innan Beranger utgaf något ytterligare af trycket — sex år af adelsoch restreaktion, af återstäld jesuitism, af återinfördt presstvång, af korruption vid hofvet samt jässide missnöje bland folket. Med. en rikedom af qvickhet, ironi och vältalighet, som aldrig blifvit öfverträffad, uppfattade och fram!ade Båranger alla de politiska dårskaperna och brotten under denna hycklande och ömkliga tid. Utgifvandet af en bok, som på ett så djerft sätt vågade säga sanningen, var ett oförlåtligt brott i :821 Ers Frankrike. Ska!den dömdes till tre månaders fängelse i S:t Pelagie, och beröfvades på samma gång sin syssla. Hans föngslande var en triumt. Hans arrest blef en daglig sawlingsort för alla cheferna för det liberala partiet, och gåfwor af vin och villebråd tiliströmmade från alla trakter af Frankrike. Då hans fängelsetid var till ända, sökte Lafitte förmå honom att mottaga en plats på sitt bankirkontor; men