Aftonbladet – 27 juli 1857, sida 2

—-—X—rn—nÅ, —— ———512-U-IVNMHFUVO skriet a Vengeons nous — å la Bastille — aux armes! — var han vittne till huru de af olika elementer blandade massorna rusade förbi honom till storms — såg han mödrarne, bustrurna och döttrarne blekna — hörde han trummorna hvirfla, kanonerna dåna och derpå segerropet höja sig till himmelen — Victoire au peuple, le Bastille est. prisn.. I ett annat, ännu skönare poem, La Deesse, har Beranger berättat oss buru hans barnahjerta svälde inom bonom, då han vid en af revolutionens fester blandade sig i trängseln och tumultet omkring den triumfvagn, som förde den bräckliga skönhet, hvilken för ögonblicket förestälde Fribetens gudinna.n : Från 1790 till 1796, från sitt 10:e till sitt 16:e år, vistades gossen hos sin faster i den lilia staden På onne. Här, som han berättar oss i det stycke han gitvit namnet sSouvenirs d Enfance, förde han en tid bortåt ett sorglöst lif, utan någon bestämd sysselsättning, försökande gig än i ett, än i ett annat yrke, bland annat som uppassare på ett värdshus, tills han slutligen fick anställning som lärling hos en af stadens boktryckare... Denna sysselsättning var ihans smak.Från detta ögonblick egnade han sig med jernflit åt litterära arbeten. Mästarne i den franska stilen blefvo föremål för hans trögna studier, Bibeln och en öfversättning a? Homerus, som han händelsevis öfverkommit, hade han redan förut slukat. De klassiska språken lärde han aldrig, men hans följande bana har gifvit tillräckliga bevis, att de finaste och mest fulländade behag i poetisk framställning kunna ernås af det sjelf. lärda svillet, utsn tillbjelp af så kallad klassisk underbygnad. Beranger återvände till Paris 1796 och lefde under de följande sju åren endast på de tillgångar hans snille kunde bereda konom, Som vanligt voro dessa ytterst knappa. Dessa