Aftonbladet – 27 juli 1857, sida 2

detta och alla dylika tillbud afböjde ban enständigt. Han ville ej på minsta sätt binda sitt oberoende. År 1828 kom Beranger åter i kollision med styrelsen, som då stod under Martignacs ledning. Denna gång blef hans straff strängare. Den 10 December 1828 dömdes ban till 9 månaders fängelse i La Force och 10,000 francs böter. Fängelsestraffet m:ldrades nu som förra gången genom alla möjliga uttryck af allmänt deltagande, och böterna betäcktes genom en allmän subskription. Julirevolutionen förde Berangers vänner till makten, men han vägrade ihärdigt att mottaga någon politisk syssla. Han ville ej uppgifva friheten för makten. Förtalet, yttrar han med afseende på denna del af sitt Lif. har påstått, att jag velat paradera med med. borgardygd. Pahl! det var ej dygd, det var maklighet. Jag tycker ej om sinekurer, och allt tvångsarbete är mig olidligt. Från denna tid ända till sin död tillbragte Beranger ett lyckligt och ostördt lif i enkel tillbakadragenhet, förnämligast i den täcka byn Passy, i Paris närmaste grannskap. Efter 1848 års revolution påtvingade honom hans medborgares entusiasm en plats i nationalförsamlingen. Men ingenting kunde förmå Båranger att lemna sitt angenima luzn för det politiska lifvets stormar. Han har dock ej varit en ouppmärksam åskådare af händelserna, och det är tämligen sllmänt bekant, att några af de skarpaste epigrammerna mot det anda kejsardömet utgått från samma penna, som besjungit det förstas ärorika bedrifter. om— — En stor man. I Tenessee i Förenta Staterna dog nyligen en man, om hvilken en der utkommande tidning sägei, att han utan all fråga var den största man i verlden. Han var nemligen sju for och sex tum lång, mätte omkring lifvet sex fot och nio tum, och vägde öfver tusen engelska skålpund, således omkring fyratiofem svenska lispund.