Aftonbladet – 25 juli 1857, sida 3

att låta sit pessiot bringa sig att fråga än en gång, eller att i hela sin lefnad plågas med en misstänkan : agrönomen ville hon icke ba, men professorn. Ser ni, Aurora lilla, det var dumt, mycket dumt. Ni skulle talat med mig. Nå, hvad skulle jag svarat ? Vet ni ej det, så älskar ni honom icke nog, och då borde ni svarat nej rent ut.s Men, ser Blixan, jag höll oändligen af henom, jag. tänkte bara på honom, vårt lilla hems men — hvad skulle jag svara mina föräld:ar? Jo, ni skulle svarat: Bäste Thoörmann ! Här ett ärligt svar: det är ett gladt, ett varmt ja —-men ni bör ej tänka vidare derpå; verlden är sådan, och mina föräldrar skulle ej gifva; sitt bifall; Detta beror icke af mig; emellertid tänker jag ad er — det kan ingen förbjuda — och om tiden skulle gifva er så väntar er Aurora.xJa, ser Blixan — det svider i hjertat. Hvad tänker han nu? I går var han icke det aldra minsta generad; han talade med mig och alla lika lugnt och gladt som någonsin; huru kuride an det; om Han älskade mig?s sHati älskar er ej nu som förr. Eivarföres är jag ej densamma ?o Nej, det är mi icke i hans ögon: Förr atög. Ban, att bat könde vinna genkärlek -— då älskade Hän ervarit; nu antar hän; ät di ör ed förträfffig flicka, men att ni icke är ämnad åt honom. Om vi drömma att en krona bjudes oss, då räcka vi armarne efter henne för att sätta henne på vårt hufvud; men vakna vi, så sörja vi icke öfver taken; utan säga blott: det varen dröm krohan var ej mig ämnad. Thormani her vak: nat, bästa Ho så Men drömmen var sann, Blixan.s (Forts. följer.)