Aftonbladet – 25 juli 1857, sida 2

svårare, nu fordrar qvinnan högre intelligens och mera karakter, än den hon besitter, och bryr sig ej om attakta på om mannen är stark som en björn... Således vill det mera till nu att bilda ett lyckligt par; mera än att bryta lang vid en tornering; nu fordras att mannen, så hemma som i sällskap, skall vara den starkare, hustrun: får ej. en. enda gång slå ner ögonen och finna att hennes man står tillbaTN: ka fer of et är ju klart, bäste her Norrbin, att på detta sätt bli högst få lyckliga. Hvar ha vi dessa snillen, dessa ädle, som ej nära nog vid hvarje tillfälle måste böja sig för en mäktigare ande? Herr Norrbin log. -Men förlå frökena, invände ban; huru många äro väl de qvins nor, som kunna bedöma den saken? De fleste — och lyckliga de — anse sin kära man ändå. för alldeles förträfflig ; de vänja sig vid att anse allt hvad han säger för bra och allt hvad han gör för förträffligt. i Men är det väl möjligt, kära Norrbin?. Ja, bästa fröken, just för detta ändamål är vår qvialiga uppfostran; sådan den är; ytlig, utan reflexion, utan sjelfständighet. Jag beklagar verkligen flickor med skar sinne och föruksan af, fritt, eget omdöme. Det är möjligt att kärleken, som är en skälm, för några ögonbliok: förgyller upp den högtälskades egenskaper, ock så länge går det bra; men en gång blir den illa skälmen allvarligare; ban låter äfven förnuftet tals; och då falla, fjollen från hennes ögon; det hon förut ansåg för naivitet får hin naturliga färg och blir — dumhet; det hon förut ansåg för snille fäller ner till långods; det hon förr ansåg för karaktersstyrka förvandlas till hvad det: alltid var — en envishet; också slutar det med att a bar en dum, fåföng och envis.man, i stället ett. naivt och godt hufvud med kerakterskraft.a