LANDSORTS -NYHETER, Umeå den 18 Juli, Ehuru den vaniiga tiden för höbergningen nu inträdt, så torde dock dermed ännu dröja 8 äå 14 dagar, emedan de egentliga gräsarterna äona ej blommat och man således har att hoppas både siråens och rotbladens tillväxt. Kornoch hafreåkrarne stå sig rätt väl, och de framträngande axen gifva goda förhoppningar, så att man numera endast fruktar för Augustinätterna. Hernösand den 16 Juli. Vesternoörrlands läns skarpskytteoch jägareförening firade den 4-d:s (H. M. konungens födelsedag) sin årshögtid å föreningens skjutbana härstädes. Först företogs, likmätigt föreningens stadgar, val till direktion för det iogående året, hvarvid, jemte det att hr landshöf dingen Gynther, på föreningens anhållan, behagade ånyo åtaga sig befattningen som ordförande, äfven de öfriga ledamöterna i direktionen samtligen återvaldes, nemligen lektor Wimmererantz till vice ordförande och hrr vice häradshöfdingen M. af Huss, grosshandlaren B. Kempe samt mag. H. A. Berlin till ledamöter i direktionen. Efter uppläsande afrevisionsberättelsen för föregående år företogs den fö reskrifna prisskjutningen, dervid, bland 12 täflande, första priset, en silfverbägare, vanns af hr konditor Martin för uppnådda 30 points. Detta pris har, allt sedan föreningens stiftelse, ännu ej kunnat utdelas, i anseende dertill; att föreningens stadgar föreskrifva minst 30 points för dess erhållarde, ett avtal, som det på högtidsdagen anda bittills ej velat lyckas någon täflande att uppnå. Andra priset, ett krutmått af silfver, vanns af bruksförvaltaren Unden för 27!, OR (efter ny täfling med handelsbokhållaren N. vanberg, som äfvenledes hade uppnått lika points). Efter slutad prisskjutning, och innän prisutdelningen företogs, behagade hr landshöfdingen Gynther föreslå en skål för H. M. konungen, samt derefter likaledes för det nyförmälda fursteparet hertigen af Östergötland och dess gemål, hvilka skålar, äfvensom flera dylika för föreningen; för ordföranden mfl., tömdes änder afsjungände af folksången och andra lämpliga stycken. Festen gynnades af vackert väder och var, likasom de föregående årens, utmärkt för den belåtenhet och glada sinnesstämning, som lifvade de deruti deltagande. iHernösands-P.) Östersund den 13 Juli. Ett för växtligher ten mera gyosamt väder, än det vi ha, kan icke önskas; också gifva åkrar och ängar de största förboppningar om sig. Toa aan 17 Juli. Väderleken är fortfarande den väckraste och för växtligheten m nnande. Fortfar den så, kan andtulsnnen pra snar och god höskörd. I måndags och tisdags lät åskan höra sig, dock utan att åtföljas af något betydligare regn nämsta -herrskap. Det är en egenhet med folk, som rätt ingenting ha att göra, att al-. drig ha tid att inställa sig hvarken i kyrkan, på spektaklet eller en bal förr än senare än: alla andra. Det måtte vara någontingmin-. dre aktningsvärdt att veta; Hvad klockan är, och mera än en gång har dylikt folk stått sig. ganska illa, emedan det icke velat: förstå huru mycket klockan slagit. Så var det äfven nu. Baronen, som hade tusende-tankar i hufvudet, kunde ändå. väl förklara saken. Han hade haft besök af folket hela :söndagsmorgonen: Men friherfinnan hade intet annat skäl än — förnämheten, som af. ingen kunde djupare kännas än af f: d: mamselly Justina Alm. ; Aurora, dottren, var smakfullt, men ee) grannt klädd, hvilket åter var fallet. med friberrinnan, som frasade i geidensars och var rydd med armband och brösch af guld med glittrande stenar. Auroras uppsyn vär allvarsam, och den, som sett in i hennes hjerta, skulle kanske spårat ett visst förakt för denna yttre ståt, detta teatraliska uppträdande i Guds hus, kanske några tankar lika dem vi yttrade i ämnet. i fr rod Men snart smål.g hon och nickade så godt ned åt fruntimmerssidan, och . en, gamtöal umma der nere nickade igen. Gumman var klädd i en gammal -mellanblå galopp, genom hvilken bon stack. händerna fram i ett par bål. Det var en garhmäl pjes det der och såg rolig ut; men ingen skrattade ändå åt gamla Blixan, som i så många år besökt Herrans hus i samma urmodiga drägts å Mamsell Blix hade varit der under skriftermålet, ty hon gick alltid till skrift samma. dag som nattvardsungdomen, -Detia-Var—engammal sed hos henne, och prosten hade visst intet barn vid altarringen frommare än hon. Så var det; ty mamsell Blix önskade att gå då, liksom för att med ungdomen känna också sig lika uvg som den i det riket och i den umgängelsen, der ingen är ung eller gammal, ingen stark eller svag. Den heliga akten försiggick slutligen; men