plats, var Anna från Grönkärr, som i sin klena utstyrsel, men med modrens gulrutiga schalett öfver axlarne stod nere i en af bänkarne, riktande de glada ögonen upp till läktaren. Men när sången började och Petter med en säkerhet, som bortjagade hvarje tvifvel om hans förmåga, inföll i psalmen, då orgelnistens något svaga stämma rent a försvann för ackompanjemanget, då hans sköra pojkröst, slingande som e klocka hördes öfver alla andra, då tänkte Anna: Det finnes ingen sådan som Peiter. 7 Denna dag var för begge en triumfens dag, ärorikare än någon som romerska senaten beviljat och folket förherrligade; likväl var det blott två, som njöto deraf — men är ej detta nog? u stod samme Petter — välbestäld elev hos kantorn der — en nästan fullvuxen yngling, och i koret satt Anna bedvid prostens Carlina ;5 -men-hon kunde likaså litet nu som allt sedan den stora segerdagen låta bli att se efter sin snälle Pet på hennes hedersdag; ty han hade fre 0ed nast i går att han skalle sjunga mycket väl. Och tänka på mig?, frågade na Åhja, det också, Anna; ty nu kan du läsa .chmycket mera ändå, ja väfva, sy och Jlt... du är nu en snäll ficka, Anna. Det der sade han i går... bm, sinte: säger man sådant precist för intet till en fullvuxen flioka, som läst fram sig, tänkte Anna. Fastän hon kanske ej tänkte det, så kände hon det ändå. d Predikan för högmessan. hade redan begynt, då man i den fredliga kyrkan hörde sn .vagn rulla utanför på den sparsamma.och sjemna stenläggningen framför sockenstugan, Nu kommer baronens, hviskade man till hvarandra i bänkarne. s. o— ä Och nu troppade friherrinnan, fröken, baronen och gamle kongertmästaren Norrbin samt inspektoren med flera in 1 kyrkan. De nymålade kyrkbänkarne i koret slogos med mycket buller och bång upp och åter igen. Hela församlingen stördes af socknens för