SAMHÄLLETS KÄRNA. NAGRA BILDER-ARE AF ONKEL ADAM.) Sedan kom. Petter en afton till kantorns och sjöng psalmer. Han hade troligen fint öra och musikaliskt anlag, ty han kunde nästan alla, dem ban hört, rent och felfritt. Nå, Petter, vill du om söndag hjelpa mig att ta upp psalmer ?, sade kantorn. Ja, ja det vill jag väl; men -... Men?, SR sJo, jag har så dåliga kläder, jag sitter alltid utanför, jag, då andra ä inne i kyrkan; inte kan man gå i sådane paltor in i Guds hus? Kantorn visste råd. Han hade — ty ban var väl gift, men hade inga egna barn — baft en fosterson hos sig på försök för att bilda honom till sitt yrke, men denne hade ingen lust hvarken för sången, musiken eller kyrkan. Följden var att han en vacker dag försvann och återfans — som skeppspojke. Efter honom fans: det kläder. De nedtogos från vindskontoret, synades och profvades, och Passade så der tämligen. Kantorns hustru lofvade att till söndagen putsa upp dem, och således skulle Petter visa sig icke allenast anständigt. klädd, utan i sina egna ögon riktigt grann i-kyrkan nästa söndag. Du skall nödvändigt gå åt kyrkan i morgon, sade Petter efter slutad lektion påfölJande lördag till Anna. ; Sr detsvetGud om jag får. z Ah jo, bed bara; jag skall gå dit, vet du, och sitter På orgelläktaren . .. ja du, kom du, så skall du få se något .. ig i Och det första Petter såg, då han i sin nya habit och med hvit, stärkt och ren krage utviken på axlarna trädde upp på sin höga . Aftonbladet n:r 139, 140, 143— 083-55 158—161 och 164. 149, 151 och