Aftonbladet – 23 juli 1857, sida 2

jet är derföre ingen anledning till att betrakta em, som följt honom, såsom ett särskilt parti. Pator Wezelsen gjorde några korta anmärkningsr vid rosten Magelsens yttrande. Derefter meddelade ordföranden, att ett bref hade okommit från den evangeliska allianser i England, vars president är earlen af Shaftesbury, hvaruti len beklagar, att icke genom något ombud ha kunat deltaga i mötet, men tillika uttalar sin smärta fver de lidanden, som prester i vissa delar af Dannark måste utstå för religionens skull, samt att speielt åtsk:lliga slesvigska prester blifvit endast för itt kyrkliga nit bötfälda, fängslade och landsförvista; len beklagar för öfrigt de olyckliga församlingar, om beröfvas Guds ord, derigenom att det predikas ör dem på ett främmande, obegripligt Språk. D:r Kalckar, som uppläste detta bref, uttalade sin öfverygelse, att det blifvit föranledt genom en förut i idningarne omnämd oförskämd och lögnaktig skrifvelse från den från upprorsåren bekantelandsflyktige pastor Baumgarten. D:r Hammerich önskade först ittala sig om denna sak. Han hade alltifrån sin barndom tidt och ofta vistats i mellersta Slesvig, hade varit fältprost der under krigsåren och äfven sedermera under längre tider uppehållit sig der. Han hade der aldrig velat tala tyska med någon, innan han vore viss derpå, att de icke förstode danska, och han hade under hela tiden icke träffat mera än två personer, med hvilka detta var fallet, nemligen två friser från vestkusten, som icke heller förstodo tyska, utan endast frisiska. Sydslesvigarne äro ett folk med två tungor, stundom med tre. I samma hus kan man höra mannen varligast tala plattyska, hustrun danska, modren. frisiska och barnet alla tre språken. En del af befolkningen i södra Angeln förklarar visserligen, till följd af tyska agitatorers inflytande, att den icke förstår danska; men ser man närmare på den styska de tala, så är det ingenting annat än ren jutska, med en och annan tysk vändning. Vid besök i skolor uti Angeln, der barnen endast i två år varit undervisade på danska, fann man dem mycket försigkomna och hemma i sina stycken, och de talade ofta bättre danska än sjelfva skolmästaren, ehuru icke bokspråket, utan den goda gamla Angelbodanskan. D:r Bergman föreslog att lemna å sido allting som stötte på politik, och att hellre sända en helsning. till. mötet i Berlin. Pastor Hammar hade en alldeles motsatt öfvertygelse. Det vore nödvändigt att gifva alliansen ett svar, då man är skyldig att göra sin nästa den tjensten att upplysa honom, då han råkat i villfarelse. Han föreslog nedsättande af en komite utaf 4 danskar, 4 svenskar och 4 norrmän, för att affatta ett svar. Grundtvig menade, att församlingen icke kunde besvara detta bref, då en stor del af ledsmöterna omöjligen kunde känna förhållandena: Teologie lieentiaten Hagerup (från Slesvig) trodde, att församlingen mycket väl kunde kortligen besvara skrifvelsen. De i brefvet vidrörda förhålländena innebära helt och hållet lögn och förvrängning. De prester, som brutit sin embetsed, hafva sjelfva framkallat det straff, som drabbat dem; och då man :straffar en menedare, handlar man icke okristligt. Icke en enda prest har blifvit afskedad, hvilken icke brutit sin ed; och många, många prester. sitta qvar i: sina embeten, hvilka genom edsbrott gjort sig.skyldiga till straff. De, som blifvit straffade, ha icke på ringaste sätt lidit för religionens skull, utan för politiska stämplingar. Hvad språkförordningen angår, så äro uppgifterna derom lika fålska; Det finnes icke en enda församling, der tyska språket blifvit afskaffadt såsom kyrkospråk; hvad som skett ide så kallade blandade distrikterna är, att danskan blifvit införd vid sidan af tyskan. Jemte den tyska predikan har man gifvit äfven en dansk. Om en del af angelboerne säga, att danskan är dem ett främmande språk, så är det någonting som blifvit dem inlärdt af de tyska agitatorerna, och hvarpå de till en del sjelfva tro, derföre att angeldanskan, liksom alla landskapsdialekter, företer många olikheter med skriftspråket och de bildades talspråk. Den slesvigska danskan ligger Å emellertid danska bokspråket ofantligt mycket närmare än den plattyska rotvälska, som talas i den låldrasydligaste remsan af Slesvig, ligger till högtyÅskan. Men öfverallt, der denna plattyska är rådande Joch danskan genom förgångna tiders försummelse, likgiltighet och vanvård gått under, har emellertid regeringen, för att undvika det ringaste sken af orätt, licke tillstadt det danska språket någon rätt hvarken li kyrkan eller skolan. Då dessa faktiska förhållan-Åden stå i snörrät strid mot de i brefvet gjorda på Iståenden, vore det lämpligt att svara evangeliska ) falliansen i England, att den i detta hänseende blifpj vit alldeles förd bakom ljuset. Pastor Graah från Flensborg i Slesvig visade, huru det danska modersmålets undertryckande i Slesvig bade börjat redan vid reformationstiden. Huru väl ! längelboerna förstå det bildade danska språket, bevisas bland annat deraf, att en stor mängd af dem . I från långt håll kommer in till Flensborg för att afBöra talarens danska predikningar. I allmänhet har ; Å han märkt, att i de blandade distrikterna den dan-SIska predikan genom sin enkelhet gör större intryck Il och vinner mera anklang än den högtyska. Pastor 8 Helveg från Haderslev i Slesvig bekräftar de upplysniögar Rothe lemoat och meddelar några upplysningar om den landsflyktige pastor Baumgarten, från bvilken. lögnerna förskrifva sig, och huru densamme 1048 medgifvit den orätt, som bittills varit tillfogad danska språket i Slesvig och lofvat att detta framdeles skulle bli afhbjelpt, om de danska presterna ville sluta sig till upproret. Arkidiakonus Dahl från Slesvig upplyser, att i Tönder, som i tyska blad skildras såsom alldeles tyskt, skulle det lika lätt låta göra sig att i skolan undervisa barnen på engelska som på tyska. Theol. stud. Juelsen från Norge visade, att danska regeringens åtgärder i Slesvig vore fullt berättigade. De upproriska presterna hade endast fått lida för politiska synder; hade de burit sig åt på sådant sätt inom det heliga tyska riket och specielt i Preussen, så hade de visst fått lära sig äona. annat... Biskop Thomander förklarade, att han Idrig hört något enda exempel på att någon prest, i! Slesvig lidit -förföljelse för religionens skull, Yjan vore till och med nära bekant med en af de afsatta presterna, och denne hade aldrig på ringarte sätt velåt framställa sig som martyr för religiösa förföljelser. Hvad angår afgifvandet af en resolution, så ansåg hal en sådan endast kunna fattas öfver frågor, som försam lingen sjelf framstält till. behandling. Han ansåg det derföre lämpligast att mötets mening om saken kunde meddelas evangeliska alliansen i England genom er skrifvelse från bestyrelsen för mötet. — Detta för slag blef enhälligt antaget. På förslag af ordföranden beslöt mötet derefter, at ett referat af förhandlingarne skulle utgifvas, sam att dessa möten framdeles skulle fortsättas. Näst skandinaviska kyrkomöte beslöts skola ega rum år 185: uti Lund. q På eftermiddagen talade först d:r Rudelback, som rättfärdigade sig för beskyllningen att på en kyrko församling i Leipzig ha talat illa om danska kyrkar och särskilt om Kyrkliga åtgärder i Slesvig, och som derefter ytterligare utvecklade sin åsigt om. grund valen för den lutherska kyrkan, hvilket föranledde yttranden af pastor Birkedal och P. L. Skreppenborg Pastor Hammar ki ge nu den fråga, som har 1a I dagen förut begärt att få på mötet framställa : Auru t. I vida de danska och norska presterna, om det.stode den fritt att välja, skulle önska religionstvånget återinförd Muse TEStSEEETOEEEEEEEEEONEEEANARNASATRANS