Aftonbladet – 23 juli 1857, sida 1

på det bevekligaste, att inse, hurusom bästa politiken är den rättframma, att förklara Afs tonbladet :för lika .serviltsom Svenska Tidhingen, ja till och med litet värren, Anledningen till detta blinda lärm är, att Aftonbladet zvågat sätta !i fråga det konstitutionelt skickliga och politiskt kloka i formen för de beslut; som bo gareoch boridestånden, eller egentligen det förra, fattat rörande deöhargefrågån: i Vi skolå lika:litet nu som förr spilla TR ord på tillvitelser af dylik årt, som dö ånförda, och från ett sådant håll. -Men-då vi förmoday att en delclandsortstidningar skola efter vanlighetenmed god emak svälja anrättningem och de flista af våra läsare i landsörten,: m sålunda erhålla kännedom om anklagelsen, icke kuhha hafva tillgång till konstitutionsåtskottets betänkande och tillfälle ått gerom dess jemförande med;:de ifrågävarande beslu ten bilda sig sjelfvå ett omåömeom deras inbördes förhållande till hvarandra, hvilket: bär just är chufvuåsaken, så anse: vi oss böra för deras räkning i korthet erinra derom. Det är tillräckligt att för detta ändamäl hänvisa den, ! som icke hafva sjelfva i I kandet till hands, till den utförliga ös lse för dess innehåll, som vi förut meddet (i nr 149:och150); Vi bedjavåra läsare ermed jemföra såväl de ifrågavarande af ost nförda besluten, som artiklar i ämnet; sistlidne fredag; och) mån —1 af hvilka Friskytten behagar, kalla den. förra gänska utmärkt., på samma. gång som han vädrar:en fen för enväldet: uti. den senare, -eburt åda äro: uttryck af alldeles enahanda uppfattning af vårt konstitutionella statsskickiooh) båda till och med: äfven. flutit ur en och sams ma penna; Våra läsare skola deraf finna, att af konstitutionsutskottets samtliga elfva anmärkningspunkter det egentligen endast ät. en, eller om: man så vill, på visst sätt, två, som Kunna anses i någon mån angå allenastyrandet, emot hvilket borgareståndet, med förbigående af alla andra anmärkningar, ensamt riktar något klander i sin motivering. sf betänkandets läggande till handlingarne. Och dessa anmärkningar: äro jhos utskottet: den första, angående underlåtenhet ; hos statsrådets ledamöter att vid frågor om. sysslors . bortgifvande : afgifva yttrande om de sökandes skicklighet och förtjenster, samt den tionde, angående underlåtenhet att påyrka en med. föreskriften i 11 regeringsformen öfverensstämmande behandling af ett ministerielt mål (öfverenskommelsen med :Danmark om neutralitetsförklaringen, utan att. någon annan ledamot af statsrådet, än utrikes ministern deltagit.i ärendets behandling. förr än saken redan var afgjord). Vi hafva i våra föregående artiklar. tillerkänt dessa-anmärkningar all den vigt, som de: förtjena (se nr 150 och n:r 162): vi bafva till och. med, instämmande i hr Billströms reservation,, klandrat konstitutionsutskottet derföre stt det icke åt den. förstnämda anmärkningen gifvit en ännu större omfattning och skärpa genom; att utsträcka den äfven till behandlingen af förtroendeembetens tillsättning, i stället för att inskränka den, såsom utskottet gjort, blott till sådana sysslör, som tillsättas efter förslag. Men huru har nu borgareståndet motiverat sitt beslut i dechargefrågan? ÅA ena sida förklarar sig ståndet af de anmärkningar, som af konstitutionsutskottet blifvit framstälda, hafva funnit, att konungens rådgifvare icke bragt grundlagarne till ovilkorlig efterföljd deruti, att konungen endast på. sätt regeringsformen föreskrifver eger allena styra. riketo, men å andra sidan förklarer ståndet: tillika, ätt då de fleste af: de rådgifvare, mot hvilka anmärkningar gjorts, afgätt från statsrådet, lägges memorialet till bandlingårne:v Af de båda ofvannämda anmärkningarne, hvilka på grund af sitt innebåll äro de enda; som i detta beslut möjligen--kunna: åsyftas — åtminstone åberopas de i detta hänseende at Friskytten, ehuru: icke ens den förra af utskottet blifvit framstäld i en sådan: form, att den egentligen kan anses höra hit — angår den senare endöst, en ledamot af:atatsrådet, nemligen friherre Stjerneld; men den förra deremot angår. icke .blott: de afgångne misnistrarne och statsråden Sparre, Stjerneld, Palmstjerna, Fåkreus och Reuterdahl, utan äfven, uttryckligen i utskottets betänkande; de ännu, verande; Lagerheim, Wallensteen, Gripen stedt, Mörner, Ulner, Gyldenstolpe, Anjou och Almqvist, d. v. s. den nuvarande konseljens samtliga ledamöter med undantag blott af Justitieministern Gäniher och frih; af Ugglas. Anmärknvingarne äro följaktligen framstälda i ena fal!et blott möt -en, Mheti i åndra fallet emot icke mindre än tretton konungens rådgifvare under den sistförflutna tiden, och bland dessa emot -fem afgåbgna, men emot åftå ännu varade konungens rådgifvare. Hvad ins nebär vid sådant förhållande det af böfgare: ståndet anförda mötivet för memorialets läggende till bardlingårhbe, då siåndet såsom skäl derför uppgifver; att de fleste af de råd: gifvare, mot hvilka anmärkning gjorts, afgått från statsrådet? Äro icke tvärtom just de fleste ännu qvar? Och voro vi icke redan i betraktande häraf berättigade till det påstfendet, att såsom grund för beslutet motiver blifvit åberopade, som icke finnas till, der de föregif ag vara tillfinnsndes? Eller månne det icke varit sanningsenligare, ont ståndet, i stället för: då de feste ..afgått från statsrådet o. si vi, hade segt: moaktadt de flestel... ännu äro qvar i statsrådet, lägges memorialet till handlingarne? Rörande det inkonstitutionella och politiskt okloka i anmärkningens riktande mot konungens person, så är det så långt ifrån att denna eribran skulle härflyta från någon benägenhet Å vår sida att i ringaste mån understödja något sträfvande efter envälde eller maktutvidgning åt konungen, att vi tvärtom fasthålla den konstitutionella grundsatsen om koPungens oansvarighet endast för att på samma sång lägga så mycket större vigt på den anra dermed i våra grundlagar oskiljaktigt förknippade grundsatsen, att konungen allena ngenting förmår i rikets stvralse att ham