vid depå Vv atterstedt törklarade sig vara af helt ar tressen, j Mening än de ta:are, som yttrat sig emot rege mtiden j 8255 yttre politik, ehuru ban delade hr Björeks ig folkj trande om olämphgheten af den förm, hvari dec! tioner, I 8ebetänkandet allt förfarande uppsättes. Denna f kunna I är Passande för ei anklagelseakt ea mor ) dragas inför polisens skrank, me ipplag, rikets ständer någon ledning för bedömande af t icke j geringssystemet. Talaren ville icke sysselsätta utfärmed någon af utskottets tid anmärknitngspunkt den) Den regering, som endast gjört sig skyldig till talade ) dana anmärkningar, men i allt dfrigt uppfylt i eliter tionens önskningar och anspråk, kunde, helst i dlin,, I tid då det blir allt svårare och med rättå skatta sig i; n kan icke len Srrätt utskoitets framställning af den yttre Politiken; hvaro utskottet uttalat ett gillande omdöme, men gom ino borgareståndet blifvit föremål för anmärkninga Dessförinnan erinrade talaren hurusom utskotiet femte punkten framstält kländer binöt ett rådstaj som Påsamma gång det för en skiljaktig mening gifv ett förtröendevotum åt den rådgifvare, som förtj: nat det mindre än alla de, som på senme tide sutit i statsrådet. Hvad den yttre Politiken angick, ville talaren icke i likhet med hr Hörnstein, hänskjuta den till histo riens dom, Det vore alldeles icke likgiltigt om ma tege eller talade. Man måste tvärtom nu tala, och p ett begripligt språk. Det dugde icke att, såson vore I denne talare, komma med takna protester; de må frih. ) ste åtföljas af skäl, och goda skäl. Då han grun med ) dat sitt fördömande at den ytter: politikea ends på den anförda omständigheten att regeringen, sir plikt likmätigt, skulle i de Norra provinserna kun. gjort något meddelande om svårigheter eller hivder för svenska resande att under kriget komma öfrer till Finland, vore detta skäl så lämpet, att man der-id att icke kunde uppehålla sig. Det tillhör könstititionsatt f utskottets ledamöter att yttra sig; detär de, som måste täla. Då regeringen för utskottet framlagt de diplomatiska akterna, så har det skett, icke för ait tillfredsställa täppesigäamötertias .vetgirighet, utan på det ati de skola inför rikets ständer alfgifva ett oförtydbart omdöme om den yttre politiken. Tala ren hoppades att hvad som tilldragit sig i ett annat stånd, då denna kom på tal, ieke kan ega rum i börgareståndet. Den ställning det intager inom representationen, gör det till en plikt för borgareståndet att i en så vigtig fråga som denna endast hafva fosterlandets sanna intresse till ögonmärke och uttrycka den i landet rådande meningen: j Härefter vidrörde talaren neätralitetsförklaringen. Då den afgafs; hade hans känsla upprest sig vid blotta tanken på möjligheten af en ovilkorlig neutralitet, och han hade ogillat den, till dess han fått full kännedom om de förhållanden, hvaruti vårt kabinett sedan 1812 stått til: det ryska; Dessa förhållanden gj äro DU allmänt kända, och det är icke längre svårt å ) 2t se neutralitetsförklaringen i sitt rätta ljus. Man behöfver icke såsom ett försvar derför åberopa den vid senaste riksdag afgifna tacksägelseadress, hvilken talsren betraktade endast såsom ett otidigt fjesk. t, Det är numera uppenbart, att neutralitetsförklaringen t Ivar af omständigheterna påkallad. En talare hade sagt, a J att det vore en stats plikt att uppfylla förbindelser, ingångna genom traktater, och i hans tanka hade således svenska kabinettets onaturliga förbindelse med det ryska bort fortfark. Det vore säker ligen icke många; som deläåde denna osvenska tanke. I Då han vidare vttrat. au värt kabinett år 1848 närP I mars tilkoutit sina förbindelser med det ryska, och öv Jatt interventionen i den datska fråbal skett i ryskt 1 intresse, ville talaren bestrida detta, och trodde sig T veta, att den svensk-norska interventionen i Danmark skett alldeles oberoende af Ryssland, om ock ryska kabinettet sedermera uppträdde i samma riktning. Att neutraliteten skulle varit gynnande för Ryssland är ett påstiende, så stridande mot verkliga förhållandet, att det icke borde kunna. på allvar framställas. Det må våra sannt, att Nesselrode, i Juli 1853, således inovan man ännu trodde på möjIgheten af ett krig, förklarat, att en neuträl s:ällning vore alt hvad Ryssland kunde af de förenade rikena fordra, men visst är, att, när kriget närmade sig, man i Petersburg hade den föreställning, ati Sverge skulle uppträda vid sidan af Ryssland. Det var de dynastiska förbiodelserna från Karl Johans tid, som kunde föranleda ett sådant antagande hos dem, som ej kände sinnesstämningen här i ländet. Dei må ock vara sant, ait engelska kabinettet rekom! menderat en sträng netitralitöt, men på ordet sträng ) Stc (stricte) lade det ingen slags tonvigt; det åtföljer i diplomatiska akter vanligtvis ordet neuiralitet. Det är eget, att man här söker att bevisa huru ofördelaktig neutraliteten var för de vestra makterna. Bäst är dock att hågot fästa sig vid dessa makters egen oppfattning ; de böra icke antagas hafva varit alldeles urståndsatta att bedöma sin egen fördel. Likaledes borde man tilliro Ryssland någon liten förmåga H jur anl till l pur red De slot arne ådagalägga belåtenbet å ena och missnöje å andra sidan. Vill (gar då fr påstå att man på ingenderå sidan förstod sin egen I dra; fördel? Man här talat om Slites befästande, och sprit ifven det skälle hafva skett i ryskt intresse; men stat u vill det sig icke bättre, än att lord Clarendon för begi venska kabinettet uttryckt sin tacksamhet derför. und Det är ganska möjligt att vårt kabinett, när det ry) när ka gjorde Bvårigheter att erkänna neutraliteten, I gen ramstIt detta befästande såsom fördelaktigt för best tyssland. Förhållandet var verkligen, att både vestslagj nakterna och Ryssland kände dermed vara belåtne. I bibe Je vestra makterna kunde frukta, att Rysstand, lik-larer om 1808, skulle bemäktiga sig . Gotland, och Ryssskull ind att vestmakterba skulle göra det. Det är sålei Ys es-intet under att man bäde å ena och andra sidan ar nöjd med Slites befästande. : En talare hade yttrat, att nebtralitetsförklaringen gaf den europeiska allmänheten ett falskt begrepp mn Sinnesstämningen i Sverge, Det är sant, att man tisk, eng med förvåning såg de förensde rikena ha)gte den mån man meitetsförklaring; men den upphörde I skull 8 vårt kabi upplystes om de verkliga afsigterna kont ta bå klar Man bör inom representationen I hvar a ländar auedra sådana handlingar af regeringen, ) skavc etsförklaria et till heder. Den skandinaviska neutraär tä krätten Också skall blifva ett vigtigt aktstycke iloch c rigenom erkänt a sådant åberopas. England har vudst sså äro numera all måne era hömana åsigter, och och r binett till icke ringa löder, äl Eg ale att af ört iglånd erhålla ett sådant erka laude. Mar h å Ilat neut ralitetsförklarin rkännande. Man ar I att Sen, emedan den icke kunt upprätthållas, och en tal; : are har, såsom någong för vårt kabinett särdeles värande, anfört, , om freden icke mellankommit, de fö de ri. na hade deltagit i kriget. etta var också talaade : 8 mening att så skett, och Reutralitetsförklarintll. a hade då ledt just dit nationen ville kom Reka i hafva det egna med sj SR utraliteter 8, att de räcka Lund at så länge, som de kontraherande makterna å ligt h sge sidor finna det fördelaktigt, hade väll hon h tått, att om neutraliteten blifvit bruten, en I gära ts på sätt och vis genom novembertraktaten, de än ; nade rikena skulle svårt komprometterat Sig inI till de Ryssland. Den, som af historien vet huru Ryss1 behandlat Sverge, behöfver icke i detta hänsegöra sig några samvetsskrupler. Om kriget uppde i det ögonblick de förenade rikena kunde och de deruti deltaga, så är det icke vårt kabinett vore d derför bär skulden. Ingen lärer väl påstå attpbas ej Funnat förr uppträda. Måane 1854 med en oöfoch om armå, utan dugliga vapen och nödig beklädnad? lle det hafva gått den bättre, än det gick engelsnen på Krim? Hvad skulle den. så utrustad och 1 tillräcklig förstärkning från vestmakte:na, kunuträ skole skull Aerig versi akiig, momen stämde Först Om de: förenade rikena tidigt året stvrker