UTRIKES, ENGLAND. Vi hafva förut i kortb-t omsömt, att lorc Pelmerstön i underhuset förklsrat sig vari emot den föreslagna ksnalanläggningen öf. ver Sueznäset. Tidningarne redogöra nu ut förligare för lordens oförbehillsamma anfö rande. På-hr Berkeleys fråga, om regeringer ville använda sitt inflytsnde hös sutanen fö) att understödja egyptisk vicekonungens begär ran om sanktion på den hr Lesseps medde. lade koncessionen pi nyssnämda kavalsnläggning, samt, i händelse regeringen hade rågra invändningar att göra, hvilka dessa vore, svarade Jord Pa merston: H. M:ts regering kan ej förbinda sig att hos sultanen göra sitt inflytande gällande, för att förmå honom att gifva sitt samtycke till denna kanalanläggning, emedan regeringen under de sista 15 åren användt hela det inflytande, hon har i Konstantinopel och Egypten; för att hindra denna plans utförande (Hör!). Det är ett företag, som i min tanke bör ur kommerciel synpunkt räknas till de många såpbubbleprojekt (öubble schemes), hvilka tid efter annan lagt an på lättrogna kapitalisters kassor (Hör! och skrätt). Jag tror, att detär praktiskt outförbart, utom med en kostnad, som blefve mycket för stor för att berättiga till-förhoppning om nagon vinst. Jag tror derföre, att de, som nedlägga sina penningar i ett sådant företag (såvida det får antagas, att min ärade vän har valmän, som vilja göra detta), skola finna sig svårt bedragna på resultatet. Det är emellertid icke af denna anledning -som regeringen motsätter sig planen. Man bör öf-erlemna åt de enskilte sjelfve att bevaka sina egna intressen, och om de inlåta sig i opraktiska företag, må de få böta derför. Men planen är fientlig mot landets intresse, stridande mot Englands konseqventa politik i afseende på föreningen mellan Tarkiet och Egypten, en politik, som EL Oe genom kriget och pariserfördraget. Pianens ögonskenliga tendens är att skilja Egypten från Turkiet. Den är vidare bygd på vidtutseende beräkningar på ett lättare tillträde till våra indiska besittningar, beräkningar, som jag icke behöfver tydligare beteckna, emedan de äro uppenbara för en hvar, som med någon uppmärksamhet tager saken i betraktande. Jag kan kl underjåta att uttrycka min förvåning öfver, att hr Lesseps så säkert räknat på engelska kapitalisters lättrogenhet, att han ansett sig förmedelst en agitationsresa genom landet kunna vinna engelska kapitaler för en plan, som i hvarje hänseende är så stridande mot britiska intressen (Hör! bör!). Denna plan löpte af stapeln, såsom jag tror, för 15 år sedan, såsom en medtäflare till jernbanan från Alexandria öfver Kairo till Suez, hvilken gegrade,: emedan den var långt mera praktisk och hade utsigt att göra långt större nytta; men sannolikt skall det mål, som hr Lesseps och några af planens beskyddare hafva för ögonen, ernås, till och med om hela företaget icke skulle realiseras (Hör! och skratt). Om min ärade vänp, medlemmen för Bristol, vill följa mitt råd, så aktär han sig för att hafva något att skaffa med ifrågåvarande plan (Hör ! hör !). Den. engelska pressen har -hittills-icke sys selsatt sig med detta lofd Palmerstons märkliga svar. Endast Daily News gör härifrån ett undantag och förordar irigt Lesseps företag, hvilket den franska regeringen hittills lemnat obemärkt, men som hon säkerligen nu skall göra till en statsangslägenhet, sedan England öppet gillat den opposition, som olanen mött hos dess sändebud i Konstantiopel, lord Stratford de Redoliffe; ty nu, selan lord Palmerston förklarat, att det icke säller anläggning af en ny handelsväg, utan n politisk fråga, der Englands intressen atå strid med de öfriga nationernas, får den ranska regeringen en god anledning att ineda underhandlingar om Suezkanalen och ägga sina politiska fördelar i vågskålen mot Snglands, Daily News och dess parti fördara sig vilja i denna strid ställa sig på he få