Skandinaviska kyrkomötet i Köpenhamn, () , Sammankomsten den 15 Juli öppnades med afsjungande af en psalm, hvarefter Grundtvig höll ett föredrag öfver det lefvsnde ordet, Om meningen af detta föredrag blir man icke mycket klok genom tidniovgarnes referater. Man fortsatte derefter den dagen förut började diskussionen. Prosten Bioch yttrade sig hufvudsakligen om Sören Kierkegaard, hvilken efter håns tanke måste fara vilse; emedan han ville vara isolerad kristen; detär den heliga allmänna kyrkan, hvarpå man måste fåsta sitt öga, om man skall kunna öfvervinna denne så väl som andra dylika skriftkloka.Pastor 0, pg. Möller yttrade sig något om ett Feligionsparti, som Hammerich icke vidrört, nemligen hernhutarne i Kristiansfeldt, samt erinrade derom, att frågan, om en författning för kyrkan icke finge anses utdöd, att vid hvarje Landemode höjde sig röster för en kyrkoförfattnipg med menighetsråd, biskopsråd och synod. Kyrkoherden Hammar beklagade, att danska folkkyrkans författning icke i enlighet med grundlagens ord ännu blifvit ordnad genom lag, och fruktade, att det skuile gå i Danmark såsom i Sverge, der dylika löften blifvit gifna, men aldrig infriade. Men ännu mera beklagligt är det, att förslag til. ett sådant ordnande, då de ändtligen framkommit, mött ett så allmänt motstånd. På samma sätt hade det gått i Sverge och det af samma skäl, emedan lekmännen icke fitt tillfälle att gifva sin mening tillkänna. Det vore öfverensstämmande med den sanna kristna kyrkans karakter, att prest och församling gemensamt afgjorde kyrkans angelägenheter. Men attfor() Se A. B. n:r 165.