mot de rådgilvare, som biträdt kontingen med sina råd under en styrelseperiod, som måhända är den på goda: restiltater fruktbaraste under ett halft sekel. Han yrkade derföre memorialets läggande till handlingarna. Friherre Stael von Holstein understödde hr Cederschiölds förslag till beslut och instämde för öfrigt med herr Cederschiöld, Razb och Hjerta. Grefve Mörner förklarade, med anledning af de uader diskussionen gjorda aamärkningarae, attstatsrådsprotokoilea blifvit under, dep ifrågavarande perioden uppstälda i samma former och efcer samma grunder, som länge tiilförene varit iakltagna, utan aut anmärkningar tillförene deremot blifvit gjorda i den ut sträcknidg; söm nu skett, Vid bortgifvandet af sysslor hade upplysningar om de sökandes relativa förtjenster. ej. sakoats. I afseende å 3:dje punkten anmärkte grefven, att då det der ifrågavarande parkdelen blef mötesplats, upphörde den att vara kronopark, och hörde således ej längre under de för sidan parks förvaltning gifna föreskrifter. Vidkonfmande slutligen den nya afgifien till förmyndarekammaren, förklarade grefven, att öfverskottsmedlen ej hunnit till dea för förrhyndarekammaren beviljade löneförhöjning, och att således afgiften varit nödvändig för nämde verks förvaltoing. Hr Stjernsbärd förklarade sig visserligen ha haft mycket att tillägga till hvad somförut blifvit yttradt i afseende å flera bland aärmärktingspunkterna, särdeles i hvad som rörde den yitre politiken och den af ioga nationella sympatier föranledda neutralitetsförklaringen, det i Novembertraktaten upphäfda svaghetsrop samt den besyaonerliga kråftyttriög, som innefattas i den af ryktet omförmälda alliansen med Danmark och garantien för Slesvig och Holstein; men han inskränkte sig att instsmma i det förslag br Cedersökiöld framstält samt uti hvad denne och hrr Hjerta och Raab anfört. ; . Vid den af hr Cederschiöld begärdå voteringen ut föllo, såsom vi förut nämt, 35 röster för betänkandets läggande till handlingarne utan nöägön anmärkaing, samt 9 röster för hr Cederschiölds förslag. Borgareståndeti Hr Björdk Hade, förra riksdagen deltagit i en reservation, afseende jemiväl den form, Hvari utskitrets betänkande då afgifvita; öm än en adnormälan enligt 107 emot konungens rådgiffåre kinde någon gång föranledas ar ov åtgärd i ett etistaka fall, borde den dock i allmänhet bero ns de grundsatser, som följdes, och af de bemödanden,som Banp. ägts uti att föra landet framåt i sedligt, politiskt och ekoaomiskt hänseende; eller: den underlåtenhet, som i dessa hänseenden egt rum. Då utskottet icke på dettå sätt ingått i bedömande af det följda systemet, utan äfven nu endast anfört enstaka fall, så zille talaren inlägga sin protest mot denna form. Han hade önskat att de, som då delade hans meoing, äfven nu på samma sätt afgifvit sin reservation, Men han vilje derjemte yttra någrasord isak. Den : första a utskottet gjorda anmärknisgen afser att rådgifvarne uraktlåtit att. vid tjenstetillsättningar afgifva yttranden öfver de sökandes förtjenst, och fortjenade denna anmärkning att ställas främst, emedan dett största afvikelse från de konstitutionella grundsatserna. Här företedde sig. Vår grundlag vore mera än andra ländörs bestämd i afseende på tjenstemäns tillsättniog, och stadgandena derom bvilade på historisk gruad samt innehölle vissa bestämda befordfingsgruänder, med uteslutande af andra, samt vissa former för tillsättningen. Nu lärer så tillgått, att i afseende på förtroendesysslors beingen annan föredragning egt rum än den, 9 sättanav a vå 4 4 som skett genom konuup.. uta MN öedrösaaden männen; och att, beträffande de öfriga, nr... : blott hänvisat till handlingarne och tillstyrkt utnan. nande af nägon viss persob, tötär ett derför anförå skäl. Detta förfarstide vore öj grusdlagsenligt; och frå an innebär mera äd Hvad som först kinde synas: Orsaken till förhållandet vore icke att söka deri; att r dgifvarne mera i detia än andra fall underlåta att äga sin mening och styrka den med skal, utan fastbeldre, att de flesta vigtiga -saker vore till sin ututgång bestämda, innan de föredragas, och attstatsrådet icke stält sig så, att det på ärendena eger det inflytande, som berör fen grundlig utredning. Grunden till depona o-geatlighet framstår icke lika klart, der det gäller frågor, rörande hvilka grundlagen icke särskilt stadgat, ätt statsrådets ledamöter skola derom sig yttra, och då det vanligen heter, att beslutet fattats, på. statsrådets enhälliga tillstyrkan.; men då grändlagevs bud; som uttryckligen stadga, att motiverade yttrandet i afseende på tjenstetillsättningar skola afgifvas, åsidosättäs, hvad skall man då tänka om förhållandet i de öfriga fal, då råds gifvarne icke af grundlagen äro bundne till anfös rande af skal och grunder? Slutsatsen vore för tyds lig att behöfva vidare t vecklas. Ur konstitutionel synpunkt vore denna. sida af saken den vigtigaste; men äfven i annat hänseende vorö det vädligt, om de grunder för befordringsrätten, dem grundlagen faststält, icke fiånne målsmän inöm könseljen. Tala ren ansåg alltså denna fråga företrädesvis egnad att grundlägga det omdöme om konäfigens rådgifvare, som det tillkommer rikets ständer att uttala: — Instruktiotiek för landshöfdingarne vore, få vidt talären erinrade sig, den endå författhing rörande allmänna förhållanden, som utom riket8d 2törders medverkän utgått från konungamakten sedan sista riksdag; hvar: af naturligen följde, att man deri velat spåra rege ringens tendenser. Talaren: kunde ej återhålla det omdöme, att den icke vore uttryck af Dågon förmåga, samt att den lemnade mycket öfrigt att önska. Författningen hade varit onödig, såvida man icke afsett att finna en anledning till ätskilliga nya stadsanden ; den kunde i öfrigt, till följd af sin uppställning, endast vara en ledaing iör dem, som ej förut hafva den ringaste kännedom om -administrativa saker. Några af dess stadganden vore rent af skadliga eller. stridande emot gällande Jag, eller ock. beggedera. Landshöfdingen utöfvade förr makten med två. rådgifvandebiträden; så vore nu ej förhållandet; utan nu skedde det: med:två skrifrarebiträden, då han nu eger makt att suspendera :em på bbestäthd tid och förs. k: vanvördnad, en sjelfva verket ringa och dertill särdeles obestämd örseelse, hvaraf uppfatttingen vore olika inom len civila och den. militära tjetstgöringen; en oms tändighet, som, med hänsigt till lätdsböfdingares utbildning inom den ena eller andra fjenstes ategorien, kommer att medföra olika uppfattning. 6 S regeringsformen, som tillförsäkrar, att acr nuarande landtregeringen sku!le fortfara, hade genom enna förordning blifvit åtminstone medelbart öfverrädd. Talaren framstälde derefter en historik fyer insmännens tilloch afsättande, samt ansåg den andshöfdingen nu tillagda makt, att när och kura om helst afsätta dem, vara stridande emot allmänna gen, enligt hvilken de ej kunna af annan än dolagen sfsättas. Rättigheten för landshöfdingen att adga vite vore i vissa fall erkänd och nödig, men en vore i denna författning så utsträckt, att den grepe i lagst.ftningen. Hvad beträffade rättighe n att ålägga domare vite, så, ehuru talaren erinde, att denne kan försumma sig i lande, m röra uppbördseller administrativa förhållanden, h att för närvarande domaren ieke torde kunna, som önskligt. vore, derifrån skiljas, vore det dock ittre, att något dröjsmål egde ram; än att domaren äldes under exekutor och gjordes af honom berode; och trodde talaren, att den, som icke sådant edgåfve, icke gjort sig reda för första grunderna r ett fritt samhälle. Uti den ifrågavarande förttningen fann talaren en medelbar utvidgning af veringsmakten. Härpå öfvergick talaren till utskotts b handling af den utrikes Politiken, och fästade ; vid den formella behandlingen af neutraliteten h dess förklarande, dervid 11 6 regeringsformen plästes. Frågan berodde deraf, huruvida något slut om neutraliteten och om förklaringens inne1 fattats förr än i December 1853. Det vore nu