RIKSDAGEN. DECHARGE-FRÅGÅN:. () Ridderskapöt och adeln. He Hjerta avmärkte, åsom en kontrast mot de omtalade stigande intrerset för dechargebetänkandet den fåjaliga samling af ridderskapet och adeln, son kommit tillstädes, samt den omständigheten, att a de konungens rådgifvare, som yitrat sig under öf verläggningen, tvenne gebast aflägsnat sig, så snar de gjort ifrån sig uppläsningen af sina skriftliga an föranden. Beklagande den uppfattning af rådgifvar nes-ställning till nationalrepresentationen och till der grundlsgligen föreskrifna ansvarigheten, hvarom et sådant hacdlingssätt å dessa rådgifvares sida vittna de, förklarade sig tal. emellertid anse det vara nöd vändigt för representanten att vid ett tillfälle sådan som detta uttala sina åsigter, huru låogt den konsti tutionella ansvarigheten kan sträckås ander våra för hållanden. Hr Dalman hade fullständigt utveckla hvad äfven tal: avsåg böra vara konstitutionsutskot tets egentliga uppgift; och trodde tal, at: om än der åsigten, att konstitutionsutskottet ej har attyttra sis öfver de af behofvet påkal:ade å:gärder, dem regeringer uraktlåtit att vidtaga, vore riktig, så funnes dock, redar på grund af livad som skett, tillräckliga anledninga för utskottet att gifva sia åsigter tillkänna både : afseende å hvad som bifvit gjordt öck hvad son blifvit ursktlåtet. Utskottete främsta åliggande ansåg tslaren vara att gifva tillkänna huru statsrådsproto kollerna äro beskaffade, och om vid deras uppställ ning grundlagens s.adganden blifvit iakttagna. Här. om hade dock utskottet nu icke yttrat sig, men enligt hvad som förljödes om sättet för protokollsföringen i statsrådet, kunde det knappast antagas, att grundlagens bud, att i statsrådet skall protokoll föras, blifver uppfyldt; ty då, såsom det säges tillgå, en protokollssekreterare på stående fot, och försedd endast. med en blyertspenna och en papperslapp gör några. anteckniogar på sin trekantiga hatt så saknas verkligen det materiella vilkoret för möjligheten att kunna åstadkomma ett protokoll. An bållande talaren att, i händelse hans-..uppgifter om sättet för protokollsföringen icke vore med verkliga förbållandet öfverensstämmande, blifva i detta hänseende vederlagd. Saken vore af vigt, ty utan ati ett verkligt protoko!l funnes, kunde man: ej veta, om konungen fått höra-rådgifvarnes åsigter uti de mål, som äro under bebandiing. Hvad nu de föreliggande anmärkniogspunkterna angivge, var talaren af den åsigt, att vid tillsättniogen af sysslor det vore af den högsta vigt att rådgifvarne iakttsgi sin skyldighet att yttra sig om de sökandes skicklighet och förtjenst, och ansåg han statsrådens skyldighet i afseende å förtroebdeembetens tillsättning ej inskränka sig till snförande ef reservationer, utan att det, på grund af författningens stadganden, ålåg dem att. göra sina föreställningar innan beslut-fattas. Talaren kunde, knappast föreställa sig, att personer, med någon aktning för sig sjelfva. och det embete de bekläda, skulle kunna -he!t och hållet afstå fråa allt anspråk att yttra sin mening medan den ännu kunde hafva någon betydelse och utöfva något inflytande på beslutet, för atti siällety-sedan beslutet blifvit fatladt och frågan en gång för alla vore oåterkalleli gen afgjord, blott anmäla sis reservation för att hålla ig sjelfve ryggen fri, utan att konuovgen kunde hafva något gagn af de upplysningar statsråden kunde vara i tillfälle ett då. när det vore för sent, honom meddela. Om det vore tänkbart, hvilket talaren för sin del ville i det längsta betvifla, att statsrådet: ledamöter handlade på detta sätt, kunde man icke äga annat än att de betedde sig såsom kältringar. Det vore ja-i alla fall klart, att genom rådgifvarnes på förhand gjorda föreställningar ingen ioskränkling gjordes i konungens prerogativ, som ligger uti veslu:anderätten. Med anledning af anmärkningen i 10:de Punkten not neutralitetsfrågans formella behandling, bad tal. å erinra, att om konungen hyste förtroende till sina ådgifvares tystlåtenhet, borde det väl intressera hoiom att höra deras tanka i ärenden af den vigt om det ifrågavarande. I alla länder ha frågor om örhållandet till främmande makter ansetts vara ett land de vigtigaste föremålen för senaternas öfverggningar; och detta vore förhållandet till och med sjelfva det enväldigt styrda Ryssland, enligt hvad nan allmänt anser sig veta om dess statsinstitutioer; och hvad inflytande senaten der än må hafzs å de definitiva besläten, kunde man dock vara förissad, att ryske kejsaren ej underlåter att taga der Il råds då det gäller hela rikets väl eller ve. Vidörande derpå, i sammanhang med den förevarande ågan om den yttre politiken, ryktena om en allians ed Danmark, förklarade talaren sin öfvertygelse 8, att svenska folket gerna vill betänka sig tvenne Ånger innan det vill kläda blodig skjorta för et! nat lands tvist med ett tredje land; anseende tal. t beslut i detta hänseende kunna medföra så vig. Ba följder, att det väl kunde föranleda utrikesminiern att yttra sin önskan, det statsrådet måtte i nnet höras. ; Instämmande i afseende å de öfriga punkterna ; rad grefve Lagerbjelke anfört, förklarade hr Hjerta, t då det nu ej kunde ifrågakomma att påyrka er Amställning om statsrådens entledigande, hvilke: n ej heller skulle vilja, på grund af de gjorda an3 RO LS ba FN fr gr TT AP Rs Hr RK KR RE EE EE