Aftonbladet – 21 juli 1857, sida 2

— Vid assistanskontoret ha ifrån och med j den 14 till och med den;.20 dennes utgifvit 2470 lån i med 12,613 rdr 32 sk. och inbetalts 2364 låna med: 12,124 rdr 32 sk. bko. Skandidaviska kyrkomötöt i Köpenhamn. Detta möte öppnades tisdagen den 15 dennes och inleddes med en gudstjenst i garnisonskyskan, der, pastor Bleedel predikade öfver Phil... 1.21... Man, samlades derefter iuniversitetets-solennitetssal; som. uppfyldes af såsom deltagare i mötet inskrifva ledamöter från de tre rikena; gallerierna upptogos af damer. Efter-.de danska bladen meddela vi en . sammanträngd redogörelse för förhandlingarne. Professor Hermansen öppnade mötet och föreslog till mötets ordförande dr Hammerich, hvilket enhälligt antogs. Hammerich besteg derefter tribunen och invigde förhandlingarne med en bön. Han fästade appmärksamheten på, att det.vore första gången som ett möte af nordiska män, sådant som detta, egde rum, och hänvisade på folkfrändskapen och språkgemensamheten, såsom den grundval, genom hvilken dessa förhandlingar blefve möjliga. Grundtvig helsade derefter församlingen på de danska ledamöternas vägnar. Han hade, såsom en af de gamle, som längst hade önskat en fri och vänlig förbindelse mellan Nordens män, och såsom en af evangelii äldsta förkunnare, icke velat undandraga sig detta: Themander framförde den svenska bhelsningen och tackade de män, som hade bragt till utförande den tanken, att hålla ett möte mellan representanter från de nordiska rikena rörande de för alla vigtigaste angelägenheter. — Norrmännens helsniog framfördes af pastor Sundt i ett versifieradt föredrag. — Derefter afsjöngs psalmen Vår Gud är oss en väldig borg. Till sekreterare valåes för danskarne: teol. licent. Rothe och pastor Grönberg; för svenskarne: pastor Bager och vice pastor Bring; för norrmännen: pastoreraa Folkestad och Oftestad. Det bestämdes, att intet föredrag fick upptaga längre tid än tre qvarts timma. Dr Hammerich höll derefter ett orienterande föredrag rörande den kyrkliga ställningen i Danmärk, i hvilket han särskilt dröjde vid den af Grundtvig förda kampen för trösfrihet och vid de framsteg, som på denna väg blifvit gjorda genom grundlagen af 1849 och genom sockentvångets lösning. Denna frihet-hade icke verkat i något hänseende menligt för folkkyrkan; af sekter hade:endast mormonismen — en öfvergående dårskap, som icke förtjenär narin af religion — erhållit något större antal proselyter; baptismen gick betydligt atföre, och den katolska kyrkan uträttar, oaktadt sina ansträngningar, ingenting. Talaren vidrörde äfven Sören Kierkegaard, som han mycket berömde, såsom den der uttalat om kyrkan de största och djupaste sanningar, men tillika kallade en vrånglärare, den der hade framkommit med kolossala lögner. Han har genom sina större arbeten utöfvat ett stort inflytande på teologerna, och genom sina senare småskrifter på folket. På eftermiddagen höll Thomander ett föredrag om ställningen i Sverge. Inom svenska kyrkan hadeicke varit någon man af så framstående betydenhet som Grundtvig inom den danska. Statskyrkan, som ännu finnes i Sverge, har behållit qvar tvånget, i synnerhet med afseende på tvångsdopet, som ännu är legalt. Rationalismen har åtskilliga representanter bland presternäa, dock mindre på grund af ett system, än af likgiltighet för att göra klart för sig hvad man säger. Lärofriheten är, oaktadt de skenbart stränga banden, ett faktum, så att t. ex..äfven Svedenborgianismen finnes representerad bland kyrkans lärare. Denna lärofrihet gäller icke blott det muntliga ordet, utan genom tryckfrihetsförordningen äfven det skrifna. Liturgisk frihet har den svenska kyrkan icke. Häraf beror till en del separatismen inom densamma, Des. k. Isarne hå i allmänhet visat en stor förkärlek för de gamla böckerna,som af estetiska skäl blifvit bortlagda. Försöken attundanröja bestämmelserna. emot alla schismatiska andaktsöfningar ha strandat, icke blott på motstånd af presteståndet, hvilket såsom politiskt stånd är impopulärt i Sverge, utan äfven på den allmänna meningen. Den religionsfrihet, som nu är fråga om att införa, skulle icke blott bli mindre än den i Danmark, utan mindre än i Norge. I Sverge torde den kristliga barnatron vara minst undanträngd, En man har sagt, att det är två saker, som svenskarne icke gerna göra sig af med: luteranismen och bränvinet. Talaren hoppades emellertid att det skulle bli fnöjligt att komma ifrån det senare, men hålla fast vid det förra: Påstor Faye lemnade en framställning af-den norska kyrkane förhållanden; Christian: VI:s kyrkotvång häde såsom -en reaktion framkallat rationalismer. Bland de män, söm haft största förtjehsten om en bättre anda inom Hörska kyrkan, voro Hersleb och Stenersen, på hvilka Grundtvig kraftigt inverkat. Ännu lefde en, tredje, banårförare, Wexels. Någon religiös sloHet har aldrig egt rum i Norge; folket blef aldrig, såsom i Danmark under en viss tid, med hugg och slag drifvet i kyrkan, och just derföre stodo kyrkorna icke tomma; För att afhjelpa de brister, söm ega rum, har man velat sammankalla en synod: af lekmän och prester,:men har härutinnan ännu icke kom mit till hägotresultåt; på storthinget är nu förslag väckt om ett menighetsråd. Af sekteriska riktningar cha egentligen endast mormonerna gjort hågra proselyter, men icke till något betydligt: antal. Efter en uppmaning af Faye till snidra norrmän åttsöpplera I: hvad han yttrat, talade pastor Stensrud hågot om bonden Hauge och det inflytande han haft på det röligiösa lifvet i Norge. Norska kyrkan är så långt ifrån att på något sätt tendera åt katolicismen, att den tvärtom kanske allt för mycket förlorat luteranismen ur. sigte för, att luta öfver mot: den reformenta kyrkan, verksammare, religiösa lif, som börjar ega rum i det nordanfjeldska: E0rEe : ög da Frapp 3 Derefter börjades en diskussion öfver de itrenne orienterande föredragen. Pastor Mäu gjorde anmärkning mot ett Hammerichs yttrande, att Hauge haft något ioflytande: på den religiösa rörelsen i Danmark, och att dennä erhållit benämningen pietistisk, ty Mårten Luter, till hvilken dess anhängare höllo sig, var ingen; pietist, Hammerich förklarade när: mare sitt yttrande. Dr Rudelbach yttrade, att det vore ett lyckligt:tecken att dessa möten blifvit öppnadeoch fortsätta: på.den historiska vägen: :Den Juterska kyrkan var tidigare uppe än någon annån både vid dess stiftande och vid århundradets. början: Mer det är för den lucerska kyrkan nödvändigt att dentror på: en allmän kyrka, att den har ett fast lårobegrepp och förpliktelse dertill samt. slutligen en ekumenisk karakter. Biskop;Kierkegäard) gendref uti. ett lifligt och, med. stormande bifall mottage. föredrag. de väsentligaste, punkterna uti dr Rudelbachs -yttrande,: och sedan.-hanlemnat talarestolen, afslöts mötet för den dagen med afsjungandet af en psalm: (Forts.) ORRNESEE AREOKRV UTRIKES. Dei dag anlända utländska posterna medförde tidningar från London af den 14. Paris och Pastor: Wezelsen yttrade sig om det mo Prien en mm DR Aon LIV LA Va erat RA) st bb NS TNG ES ER nt RR SN Sö NE ANOR nn